supermamma

Denna vecka har de känts lite som att man varit ensamstående, magnus har haft fullt upp precis hela tiden. I måndags morse åkte han till kaalmar och kom hem sent igår kväll, idag har han varit i bla örebro och kommer hem ikväll. Förhoppningsvis hinner man se hans face innan han då drar iväg för fotbollsmatch, sen imorgon drar han till Berlin och kommer hem sent på fredag kväll. Så de allt ansvar här hemma har legat på mig denna vecka.

De är de här dagarna som jag bävat för i väntan på Edrian, så jag vetat att Magnus kommer vara borta mycket med jobbet. Jag undrade hur sjutton jag skulle klara av att ta hand om tre barn helt själv, speciellt på natten och när man är trött efter lite sömn. Men än så länge har det gått förvånansvärt bra, jag kanske inte borde ropa hej riktigt än. Men känner mig lite som en super morsa, vilket är otroligt skönt med tanke på att man annars är så hård emot sig själv och kritiserar sig själv som mamma. Många tycker att de är samhället som är hårda mot oss mammor, men tror pressen som de flästa känner har dom fått av sig själva och andra mammor i sin närhet. Man känner pressen att hela tiden vara bäst på allt, men sen om man lyckas va bäst så ska man inte erkänna det, för då blir man en skrytmorsa. Skrytmorsor är ju inget man vill vara, så många spelar istället martyr och visar bara upp den jobbiga och tuffa bilden av föräldraskapet och hur synd det är om en när man går där på knä och kämpar.

Jag kan erkänna att jag alltid varit hård emot mitt mamma jag, jag har tyckt att de varit oerhört tufft att vara småbarnsmorsa. Såklart trode jag att allt skulle bli tre gånger värre nu när man skulle ha tre att ta hand om. Men så känns det inte, saker känns lättare än vad jag någonsin kunde föreställa mig.
Visst ibland är man super trött å känner för att fly till sängen, som idag jag har gått och suktat efter ett lugnt och skönt bad med en bra bok. Hade tänkt att ta det när Magnus kom hem, men han blir så sen och måste fort ivg på fotbollen sen. Men de är fullt normalt att ha de där trötthetskänslorna, skulle det inte gå upp och ner i livet som en CTG kurva så skulle det vara något sjukligt över ens liv. Man behöver ha upp och nergångar, för får man aldrig känna när det går ner kan man inte lära sig hur kännslan är när det sen går uppåt.

Så efter denna vecka så är jag numera en supermorsa! Jag klarar det som är tufft och förösker göra det med ett leende på mina läppar. För som jag förösker lära barnen just nu.

Ger du ett leende till någon så kommer du att få ett tillbaka, visar du en sur och tråkig min så får du en sur och tråkig min tillbaka.


bilder

Hittade lite gamla fotosidor på internet som jag hade glömt bort. Bilder från Egypten, bröllopet och lite annat.


http://www.pixbox.se/alb797216
http://www.pixbox.se/alb1185395
http://www.pixbox.se/alb749130

Härligt att se tillbacka lite :)

tvätt är värre än pesten

Att tvätta är bland det värsta jag vet, eller att slänga in det i maskinen och sätta på är okej. Sen sen ska allt hängas och vikas å skit. Jag städar hellre hela huset än att tvätta. Förut har jag tyckt att 60 tvättarna varit riktigt jobbiga, alla kalsonger, strumpor, barnens kläder. De får lixom inte plats på tvättställningen, när jag hade den kännslan förut skulle jag bara vetat vad som skulle komma sen. Nu med tre ungar och alla mina och Magnus underkläder så får det verkligen inte platts. Tänk sen när Edrians kläder blir lite större och han börjar drälla mer, hur sjutton ska vi göra då?
De som gör mig mäst galen är vetskapen om att allt de som hänger här på bilden skulle kunna torka på nån timme i en torktummlare. Att slippa stå där och hänga upp varje liten grej, att slippa använda sin dyrbara tid åt det och istället göra något vettigare.

Jag vet att en torktummlare drar mycket ström, men nu finns det sånna som är extremt energisnåla, kruxet är bara att de är så dyrt. Så antar att jag får fortsätta att stå och hänga varje plagg, tur att man har en modern man som också tvättar här hemma.


Hur fan kan man bada med sina barn?

Jag är en sån som brukar bada med mina barn, badade för någon dag sen med Edrian och tycker det är så mysigt. Man får en egen liten speciellt stund med varandra, visst man kanske inte får ha så varmt vatten som man skulle önska, men de gör inte så mycket. Jag bade med de andra barnen också när dom var mindre, nu är dom för vilda för att bada med. Men jag har så otroligt svårt att förstå de människor och föräldrar som tycker det är helt fel att bada med sina barn. Att det är perverst och att man inte ska visa sig naken inför barnen. Hur lär man barnen att älska sig själva och sina kroppar om allt dom har med det mäst naturliga som finns, som nakenhet är tabu? Vi ska väl vara förebilder för våra barn och ger vi dom uppfattningen att nakenhet är något fult, hur ska dom då kunna få självförtroendet och känslan att deras kroppar duger som dom är?

Jag tror inte att om en pappa som badar med sin dotter får han att bli pedofil, eller tänka konstiga tankar. Även om hans barn är en flicka så är hon ju ändå hälften av sin far och man kan aldrig få samma band med någon annan männsika som med sina föräldrar. Så jag tycker det är så sorligt att väldigt många känner att man inte ska kunna visa sig naken inför sina barn, bara för att samhället kanske har massa dumma åsikter om det. Alla föds vi nakna och det ska vara det mäst naturliga som finns.

Jag vet inte om jag kanske är partisk i frågan eftersom jag gärna är nakenfis. Om jag bodde så att man inte hade någon insyn skulle jag nog gå runt naken hemma hela tiden. Jag känner mig fri då.


Muttan är paj

Kvällen och natten gick jätte bra. Barnen skötte sig exemplarsikt, det var snarare jag som krånglade till allt. Jag låg och vände och vred på mig till halv 1 tiden tror jag. Saknade min älskling bredvid mig. Edrian vaknade vid 07.45 och var hungrig, sen kl 8 vaknade de stora killarna. Blev skit förvånad över att dom inte vaknade tidigare, sen blev de lagom snabba puckar att käka frulle och fixa i ordning sig för att först droppa dom på dagis, sen vidare mot BM.

Tanken var att jag skulle sätta in en hormonspiral och göra en vanlig efterkontroll. Edter att min BM plockat fram alla tänger och dukat upp för att undersöka mig så blev Edrian trött. Så fick hålla i han medan jag undersöktes. Han var trotts detta inte nöjd, så en kolega till henne fick komma och bära på han. De va lite problem för min bm att sätta in sprialen så hon fick ringa en äldre lite mer erfaren dam som kunde komma och kolla. Så där låg jag med benen i vädret och 6 par ögon riktade mot mitt skrev. Det diskuterades och jag låg nog sådär i minst 30min, dom kom fram till att jag inte kunde ha en spiral, eller att iaf inte dom kunde sätta in den. Tydligen har jag en för stor eller för tunn livmoder och om dom skulle sätta in sprialen kan den börja åka runt där inne eller råka ha hål på livmoderhinnan och då lär de bli en fjärde pojke.
Så det var bara att dra på sig kläderna igen och ta med sig det enorma paketet med den mycket lilla spiralen i. Jag har beställt tid hos Magnus på gyn i vällingby för att se om han lyckas bättre med mätningen och ultraljud för att föröska hitta felet på min muff.
De känns faktist lite tufft, jag har ju lixom haft spiral tidigare så antar att efter den senaste graviditeten så har mitt heligaste gett upp. Men vi får hoppas att de inte är något allvarligt, och att jag kan få min sprial. Annars vet jag inte vad jag ska välja för preventilmedel, kanske P-stav eller nått.

För övrigt hade jag en väldigt bra dag i stan med Camilla och busungen, hittade äntligen en vinterjacka jag gillade och får se om jag har råd att köpa den. Jag sålde ju min gamla på loppisen.

Världens bästa BM

Jag ska ju till MVC imorn och träffa min barnmorska. Jag har haft henne till alla tre killarna och de känns lite vemodigt att gå dit. För det lär vara den sista gången jag träffar henne. Hon har ändå varit en del av mitt liv de senaste 5 åren. Så jag har gjort ett litet kort till henne med bilder på familjen.
Men jag kan inte bestämma vilken jag ska ge.

Vad tycker ni??



Vill inte blöda som en gnu

Igår kväll var jag helt slut, jag stupade i säng innan kl slagit 21. Edrian vaknade många gånger inatt, men vaknade inte helt förens 10:30 vilket var otroligt skönt. När jag klev upp hade Magnus dragit iväg på kalmar, han blir kvar där över natten och kommer hem imorgon kväll. Så inatt blire den riktiga vardagsprpövningen, jag håller tummarna för att alla barnen sover okej och att morgonen och lämning på dagis blir smärtfritt.
Jag och Emilio har redan plockat fram kläder till alla i familjen, inklusive mig. På så sätt minskar jag risken att det blir en massa tjaffs imorn, Emilio har redan förberett sig på att hjälpa Enzo med strumporna.
Emilio har även varit duktig och lagat middagen, det blev korv med bröd. Han gjorde allt från att öppna paketet till att sköta stekningen och dukning. De ända jag gjorde var att lägga de varma korvarna i brödet. Han har även bestämt att han ska laga samma goda middag till alla barnen på kräftskivan. De är så roligt att se hur nöjd han blir över sig själv när han får hjälpa till. Hans a mmm de godaste korvarna jag ätit i mitt liv och att kocken tackar för att vi andra vid matbordet tyckte om maten. Min store kille <3 .
Vi hade även turen att Edrian somnade efter maten så att vi kunde köra lite spel. det är dock inte så roligt att spela med Emilio, för trotts att han har 10st par mer än mig och sen plockar upp fel så börjar han böla och förstöra för oss andra. Men får hoppas hans dåliga förlorar anda försvinner med åren.
Strax blire kvällsmacka till barnen och sen bums i säng med saga och pussar.

Imorgon när jag lämnat barnen på dagis drar jag och Edrian iväg till stan, jag har tid för efterkontroll på MVC. Då ska det kollas så att muffen är hel och funkar som den ska, sen ska det stoppas in en hormonspiral. De ska bli oerhört skönt att slippa vara orolig för att de kanske blir en fjärde kille. Mellan Enzo oc Edrian hade jag koppar spiral och de funkade väl okej, men jag blödde som en rårad gnu och hade PMS besvär som liknade en mans humör med dunderförkylning. MEd hormonsprialen så ska bla pms.en blir bättre och har man riktigt tur så har man ingen mens alls efter några månader. Tänk så underbart de skulle vara, och vad me pengar man skulle spara om man slapp köpa massa tamponger å skit.

Ikväll börjar robinson och de ska bli kul, synd att ja måste sitta och kolla själv bara. Men jag köpte lite jordgubbar som jag ska gotta mig med. Sen ser jag fram emot lördagens kräftskiva, förra året blev riktigt lyckat och de blir nog lika bra i år igen. Men de kommer nog bli lite trångt för än så länge är vi 13 vuxna och 7 barn, sen lär de säkert droppa in några fler i sista minuten. Så de blir till att tränga ihopp oss rejält ute på baksidan. Måste komma ihåg och köpa patron till myggdosan så vi slipper odjuren.


Kväll med goda vänner.

Efter att ha varit i vällingby med alla tre barnen igår så blev de lite städning här hemma. Magnus hade även bestämt att vi skulle sitta på framsidan och grilla så de blev lite gräsklippning och plock där ute. De är mräkligt hur de kan vara lika mycket leksaker ute som inne. Jag blev iaf nöjd med resultatet och de vara bara att invänta mannen och hela familjen Zetterman.

Dom dom smygandes vid 17:30 tiden och grillen tändes och pommesen åkte in i ugnen. Barnen fick sitta i vardagsrumet och käka medan vi vuxna och knoddisarna satt ute i kvällssolen och njöt av god mat och vin. Tiden gick fort och mörkret föll, fler vin och bira åkte fram, spelen beblandade sig med allt annat ute på bordet. Mysiga lyktor var det ända ljus vi hade. Barnen var tappra och var glada och tyckte de va roligt att få vara vakna så länge. Tror Enzo däckade i soffan runt 23 tiden, de stora killarna höll sig vakna och glada ända till slutet.
Familjen Zetterman drog sig hemåt vid 01.30 och kvällen var helt minnesvärd och riktigt riktigt trevlig. Jag hoppas det blir fler såna kvällar, eftersom jag och Jessica klickar bra och Jocke och Magnus är ju som ett gamalt gift par. Barnen börjar leka mer och mer, så är helt perfekt eftersom vi bor så nära varandra också.

Idag mår jag väl sisådär och känner mig trött å lite yr. Barnen springer runt å leker friidrott och jag förstår inte hur dom orkar.
Vid 16 har dom fotbollsträning sen blire söndagsmiddag hos svärföräldrarna.

 


ångest

Jag är så dum, jag skäms verkligen över mitt beteende och jag får ångest över hela situtationen. Uppenbarligen har jag ett problem som måste tas itu med pronto!

Räkningar skulle betalas igår och visst förstår man att de kommer bli lite kärvt, men inte såhär! Jag viste redan innan barnbidraget och föräldrapenningen kom att de skulle bli en extremt tuff månad. Det är nästan som att bara för att jag vet att pengarna inte räcker till så ökar mitt köp behov med några 100%. Vilket är grymt konstigt eftersom insikten att de är tufft borde få en normal person att kunna hålla i pengarna. Men jag är väl inte så normal då och barnbidraget rök snabbare än en brödbit på en öde ö. Visst jag har köpt barnens vinterkläder och klänning till dopet, sen är de alla små köp som gör att de bara rusar iväg. De går ju iaf minst 200kr varje gång man handlar på ica, man kanske tar någon lunch ute osv.
När jag betalade räkning efter räkning så blev ångesten bara starkare och starkare. Jag fick en klump i magen och tänkte hur sjutton ska jag förklara detta för Magnus. Många gånger kollar jag med han innan jag handlar saker, men andra gånger så åker påsarna längst in i garderoben för att gömmas ett tag.
Han blev inte så glad på mig och jag väntade mig en riktig utskällning, men han var ändå lugn och sansad. Men undrade hur jag lyckats bränna alla pengar och hur höga räkningar jag hade igentligen. Jag sa att jag skulle lämn tillbax lite av barnens vinterkläder för att vi skulle ha lite extra. Så skulle åka iväg till vällingby för att göra det, men tror ni inte att igår när jag städade så måste jag slängt kvittot! Så då kunde jag inte lämna tillbacka det. Men jag gav mig inte och skulle komma tillbacka på måndag för att se om dom kunde hitta kvittot i datasystemet. Så håll tummarna för det. Sen förösker jag sälja lite mamma kläder på internet och sen tänkte jag sälja mina sorelskor som ja typ aldrig använt.

De värsta är att vi förmodligen kommer att få låna från barnens konton till resten av räkningarna och mat denna månad.
Snacka om att man inte känner sig sjärsklit vuxen när man klantat sig såhär, jag har garranterat lärt mig en läxa och hoppas jag klarar mig från att handla med magnus hjälp. Tror jag ska föra över en stor del av barnbidragen till Magnus för jag kan inte låta bli att ta av det när jag har dem på kontot.

I sånna här situationer är jag så otroligt tacksam för att jag har en man med "det ordnar sig" mentalitet.
Älskar honom så mycket och är oerhört glad över att han orkar med alla mina klanterier titt som tätt.

Puss på dig min kärlek!!!

För att njuta fullt ut av livet

Igår efter att jag piffat ordning mig drog jag mot spånga för att möta Annelie. Därifrån åkte vi vidare mot butiken Kreativ instinkt för bokens releasparty. Jag hade höga förväntning eftersom Annelie har pratat så gott om butiken. Jag blev glatt överaskad, butiken gav en verkligen massa ny energi, små peppande budskap överallt, boken verkade jätte bra så vi båda köpte ett signerat exemplar. Det bjötds på bubbel och snittar, sen underhållning av ett helt underbart gäng tjejer som sjöng. Kvällen var ljumen och humöret på topp, vi behav oss mot sofo och mötte upp Tina på restaurangen tvärsöver, där blev de tappas, cola och lite snaks. Super roligt och bara sitta och snacka om allt och inget, blev rätt sent också.

Till alla som ibadln kan känna sig lite nere eller behöver hjälp att arbeta med sig själv lite, så kan jag verkligen rekomendera att gå till http://kreativinsikt.jetshop.se/default.aspx . Jag lovar att de peppar upp dig och man vill köpa nästan allt i butiken. Jag hoppas att med hjälp av boken kunna ransaka mig och hitta mig själv. Komma på vad jag vill här i livet och kunna leva livet fullt ut och njuta av varje sekund.

Jag kom nyss hem från en promenix med Jessica, det blev 7km vilket är bra, men vi gick inte lika fort som vi brukar. De var lite trögt eftersom vi båda ätit middag precis innan vilket kanske inte va så jätte smart. Sen var miljön så vacker att vi var tvugna att sätta oss en liten stund och insupa mälaren och solens härliga strålar.

Nu väntas de snart film här hemma, jag hyrde en krigsfilm för att göra min käre make glad, sen har jag bäddat rent stra sängen och planerar att Edrian ska få sova själv i sitt rum inatt. Jag får uppdatera imorn om hur det gick, har en känsla av att efter halva natten kommer jag nog sluta där inne ändå.


”Kan en enda bok göra dig kär i dig själv och livet? Hade du frågat mig för en månad sedan hade jag sagt nej. Men idag har jag en annan uppfattning och jag skall strax berätta varför!”
Malin Henriksson Pratt, som är framgångscoach, terapeut, affärsutvecklare och före detta rektor för PsykosyntesAkademin har recenserat boken. Hon kallar den för ”den kompletta boken inom personlig utveckling”. I Släpp loss din inre livskonstnär hjälper Carolina dig på ett praktiskt, peppande och kärleksfullt sätt att hitta och utveckla det viktigaste du har – dig själv och ditt sanna uttryck.

Den vackra boken är fylld av klokhet, inspiration och medmänsklighet samt många övningar och handfasta tips för hur du kan upptäcka dig själv och locka fram din egen livskonstnär. Bara genom att läsa boken kommer ditt liv att utvecklas i en positiv riktning. Om du dessutom gör flera av övningarna i boken, kommer både små och större mirakel att ske.

Längtar du efter mer glädje, framgång, kreativitet, kärlek och tillit? Den här boken är för dig!

Förutom att den berättar om Carolinas egen resa, innehåller boken många matnyttiga övningar för eftertanke och med syfte att uppnå varaktigt resultat i ditt liv. Exempel på avsnitt som behandlas är det är skapande medvetandet, att handskas med känslor, vår fria vilja och lyckan, språkets kraft, att få kontakt med intuitionen eller själens röst, valda sanningar och berättelser, delpersonligheterna och dirigenten, relationer, projektioner och läromästare, världen är god - eller att ha tillit till universum, självkänsla och de stora frågorna i livet.

Exempel på metoder som beskrivs och används i boken är meditation, visualisering, medveten närvaro, affirmationer, målbilder och ceremonier.

Några av de frågor som du ska lockas att besvara är Vem är du?, Vad vill du? och Hur tar du dig dit? Du får också en verktygslåda för att handskas med stress, motgång och andra hinder längs med vägen mot ditt drömliv.

Igenom hela boken uppmuntras du dessutom att skapa dina egna komihåg av dina insikter och exempel ges på vad du kan göra själv, till exempel magneter, kort eller hejarop i din mobil eller almanacka.

Carolina ger dessutom kärleksfulla och uppmuntrande små tillrop i kanterna på nästan alla uppslag.


Making love

Juste, jag och Edrian sover ju i hans blivande rum. det har varit lättast eftersom Enzo vaknar ibland och hoppar upp i stora sängen, har inte velat ha en mosad bebis. Men nu börjar jag och Magnus längta efter varandras närhet och de är nog dags för mig att flytta in i the master bedroom. Måste ju få igång vuxenaktiviteterna där inne igen, har varit dött ett tag. Men frågan är ska vi flytta in spjälsängen bredvid våran, eller ska man kanske pröva att ha kvar han i sitt rum och använda babyvakten för att ha koll på när han är hungrig? Tänkte att om mna gör så, så kan jag ändå mata där inne och sen gå och lägga mig igen. Vad tror ni vilket blir bäst? eller ska jag bara fortsätta sova i hans rum så att man får tråna ännu längre efter sin man?

[making-love-tips.gif]

Releas party

Idag har jag tagit det helt piano, har fotat Edrian för måste betaälla två bilder som ska upp bredvid brorsornas ramar. Men e så svårt sen att välja ut två bilder som passar ihop med deras. Så hoppas jag kan få lite hjälp av folket på facebook.
Just nu sitter jag med en choklad mask i facet och har tänk att bli lite extra fin inför kvällen. Jag och Annelie ska nämligen på ett releas party för boken "Släpp loss din inre livskonstnär! - Börja leva ditt liv." Det ska bli super roligt, jag har alrig varit på butiken där boken släpps, men de är en av Annelies favoritbutiker ( http://kreativinsikt.jetshop.se/ ). sen efteråt går vi ut en sväng för lite mysigt häng. alltid roligt att komma iväg och ha en anledning att få piffa till sig lite, de händer alltför sällan tycker jag. Kanske tillomed ska ta lite fondation på mig, vilket jag inte brukar.

Ne måste tvätta av mig masken innan lille korven vaknar och ska äta....


Älskade skor

Igår kväll och natt hade jag sjukt ont i huvudet och höfterna, fick gå upp å ta Alvedon. Inge roligt när det blir så, de känns som att man inte får någon sömn alls då. Jag vaknade upp med samma huvudvärk och fick känslan av att denna dag skulle bli väldigt lång och tralig. Hade ett läkarbesök i bromma kl 13, så de var bara att fixa ordning sig och ge sig iväg. Eftersom jag mådde dåligt och kände mig lite halv krasslig så tänkte jag att om jag piffar till mig, så blire säkert bättre. Så jag tog på mig snygga kläder jag trivs med, lite smink, läppglans och viktigaste av allt mina nya skor. Genast kändes allt mycket bättre, tänk vad humöret kan ändras om man känner sig lite fin. Man borde fixa sig oftare fast det är vardag, inte bara gå runt i nerkräkade sunkiga kläder.

sen när jag kom em väntade mitt nya halsband i brevlådan och de gjorde ju inte saken sämmre. Jag är riktigt nöjd med hur det blev och super trevlig tjej som gör dom. Ni kan hitta det här http://www.mawi.se/

Ikväll äre true talent och tänkte ta me mig en flaska vin och jordgubbar, hoppa upp på cykeln å dra till Jessica. Ska bli mycket trevligt.

Imorn väntar en extremt spännande kväll :D


mina skor

halsbandet.

Mat för själen

Kom hem för en stund sen efter min och Jessicas promenad, det blev hela 7,6km. Vi valde verkligen den mäst perfekta kvällen att gå, solen stod lågt och lyste vacka guldiga strålar. Vi gick vid vattnet och bland båtar, i skogen och bland blommor. Det kunde inte varit en mysigare och mer underbar promenad än vad det var. Verkligen mat för själen och jag bara sög in varenda intryck, lukten av mälaren, den vackra utsikten, ljudet av skorna i skogen, kännslan av att få ta ut kroppen helt. Verkligen helt otroligt och skönt, men nu har jag rejält ont i höfterna och kan inte riktigt gå normalt. Men de får det vara värt, men kanske bäst att jag kontakatar någon med tanke på foglossningen jag hade, så att jag får bra övningar för att stärka bäcknet igen.


Young Face Mask

Såhär är det, jag har upptäckt tre rynkor i pannan. Jag har rätt så stor panik över detta och har letat runt som en galning efter antirynk krämer som fungerar. Men som det ser ut så finns de inga! Nu har jag hört jätte mycket om denna mask och man kan likna den vid en ansiktsbehandling på salong och den gör underverk.

Som många vet fyller jag år snart, närmare bestämt 27/9. Jag brukar aldrig komma på något speciellt som jag önskar mig, men detta är en sån sak jag verkligen vill ha... Så om någon läser detta och har planerat att ge mig en födelsedags present så vet ni vad ni ska köpa ;)

http://www.youngfacemask.se/


Rekordlånga fransar.

Idag var vi iväg på Edrians läkarkontroll, allt var som det skulle med han och han växte bra. Han är lite större än "normala" i den åldern, hur man nu ska räkna det. alla är ju inviduella så jag tycker väl inte att de finns något normalt. Men han ligger iaf på den övre kurvan och tror han slår både Enzo och Emilio i längd och vikt vid 2 månader så han kanske blir större än sina bröder. Emilio var 58,5cm och vägde 5150g, Enzo var60,5cm och vägde 5980g, Edrian är 61cm och väger 6105g. Så som sagt en stor kille jag har här hemma.

Innan BVC träffade jag Annelie vid outletet i vinsta, hade inte tänk köpa något. Men stötte på en möjlig kanditat till dopklänning åt mig. De är alltås inte jag som ska döpas, men tänkte ha klänning på dopet. Är bara lite osäker på skorna som passar till, för det är stengolv och risken finns att klacken fastnar eller att ja snubblar för att dom är så höga. Jag har lite små ångest inför dopet, avskyr att gå där i mitten och stå där framme så att alla ser. Visst nu är dom inte där för att kolla på mig utan på Edrian men ändå, de är ju svårt att hålla sigh själv osynlig framme vid dopfunden. Men de är väl bara att bita ihop, är ju rätt rutinerad efter tre dop så borde gå bra.

Ikväll har Magnus träning vilket är trist, så blir solokvist här hemma. Bjöd över annelie men får se om hon kunde/ville komma över och kolla på true talent med mig. Får se om Magnus hinner hem i tid så att jag och Jessica hinner ta en liten promenad innan våra karlar åker och leker boll.




Va säger ni? skulle den passa på dopet?          Edrians kurva.



BTW kolla in hans fransar, galet långa redan!

Tjejer med lite mage, SE HIT!!!

För oss alla tjejer och kvinnor där ute, många har redan kommit på det andra har inte ens tanken, några vågar inte. Jag vet man skulle intee behöva utan kunna gå precis som man är, men det är svårt att nu ändra på den redan fixerade världen vi lever i. Så då får vi väl anpassa oss till den extrema minoritet som alla strävar efter att likna. Grannie pant, Bridget Jones trosor vad ni än vill kalla dom så gör dom underverk trotts sin tråkiga design. Varje kvinna borde ha minst ett par i garderoben, de små valkarna som hänger över byxkanten kan vi säga adjö till, bullen som putar ut lite för mycket för att vi ska våga ha den där snygga tajta klänningen kan vi också säga adios till.
Jag gick på trosjakt pga att jag vill ha en väldigt tajt klänning när jag ska på kryssning snart, jag tyckte att magen putade ut lite för mycket för att jag skulle känna mig riktigt bekväm, så jag gick stolt in på kappahl och fram till hålla in, lyft upp, trolla bort avdelningen och hittade dessa gigantiska beiga trosor. Jag tänkte att så mycket kan dom väl ändå inte dra in så trog med dom till provrummet för att helt enkelt se vad dom hade att erbjuda. Efter lite svett och kämpande fick jag på mig dom och jag blev helt klart glatt överaskad av resultatet. Visst man kommer aldrig att se ut som anorexioffren i modekorridorerna, men tillräckligt för att man ska vara nöjd.

Så jag vill rekomendera alla oavsett storlek att testa ett par, man kan ha de under både byxor och klänning, för att släta ut lixom, ja lovar att ni kommer älska det. Visst dom är inte så jätte sexiga och man skulle ju hellst inte vilja gå ut å ragga på krogen för att sen dra hem någon i ett par gigantiska trosor, visst de funkade för Bridget Jones, men alla karlar kanske inte gillar såna trosor. Så för er som är ute i gamet kan ju ha ett par heta stringisar under eller ett par sexiga trosor i väskan, sen äre bara å springa in på toa och byta innan kläderna åker av.
Så de finns verkligen inga ursäkter för att inte gå till buiken pronto.

Eftersom denna blogg är en sanningens blogg så tänkte jag vara så bussig att visa mina på, så för er som inte vill se mig i ett par inte så fina trosor titta bort NU!

Ni som tittar kan ju se att jag fortfarande behöver jobba lite på rump musklerna för att fylla ut där bak, men vafan såhär ser jag ut och jag är helt okej med hur dom drar in magen och får väl hitta ett par andra som lyfter rumpan lite som jag kan ha över om de ser älldeles för platt ut. Sen blire lite hud som åker över kanten längst upp, men de får man leva med.


Våga vara fula under, för att vara smaching utanpå!

övertänd bil på parkeringen!!!

full rulle hela helgen som det ska vara tycker jag. Igår morse hade killarna sesongens första fotbollsträning ute i regnet, magnus är tränare för laget och tydligen hade de inte gått så bra. Så alla tre stora killar kom hem lagom sura och griniga, den stora av dem va värst. sen väntade det kalas hos Liam och jag följde med för att vara lite social hos familjen Zetterman. Magnus va själv med Edrian i Vällingby och fick ta de lite lugnt, så tänkte att nu ska han väl bli på bättre humör när vi kommer hem. Men tänk så fel man kan ha, trotts att edrian varit lugn och snäll och sovit mästa delen av tiden så var det sura miner. Visst alla får ha dåliga dagar men sitter man å tjurar över att hästar och tipset går dålig, skriker på barnen och är allmänt otrevlig så smittar de gärna av sig till andra. Jag var på rätt bra humör hela dagen så hade ingen lust att bli smittad av denna avskyvärda  humörsvägning. Så  jag stack ifrån alla surmulna killar här hemma för lite mysig middag med Annelie ute på krogen. de blev en mycket god oxfilepasta och en stor stark. Mycket gott va super länge sen jag drack öl och ibland kan det verkligen va riktigt gott med lite läskande malt och humle till maten ibland. som vanligt blev det mycket snack som precis allt möjligt.
 När båda satt och gäspade stort var de dax att lämna spånga för att bege sig hemåt. Jag tog 119 hemm för att sluppa stempla två klipp på remsan, visst de tar en stund men e alltid kul att sitta å lyssna på alla ungdommar som pratar om sina livskriser. eftersom jag tog den bussen var jag tvungen att gå en liten bit hem. När jag närmar mig husen ser jag hur det kommer stora eldslågor, jag får hjärtat i halsen och befarar det värsta. att nu är de nå hus som står och brinner. När jag närmar mig ser jag en övertänd bil på våran parkering, de är någon som ställt den precis vid infarten och tänt på. Jag ringer fort 112 för att få dit brandbilen, dom hade fått flera samtal redan och hjälp var påväg. JAg blir helt skärrad och skakig och går ner för att vänta på att dom ska komma. Flera grannar kommer ut för att kolla vad som hänt och alla är skakade över att våldet i hässelby kommer allt närmare våran lugna gata. Jag känner direkt att ja vill flytta härifrån, jag får alltid såna panik kännslor när saker händer här ute i hoodsen. de är rån, knivatacker, upplopp, bilbränder, bensinstölder, slagsmål mm. Är det i ett sånt område man vill att ens killar ska växa upp? Finns det kvar några ställen i sverige där våldet lyser med sin frånvaro? eller är det bara att vänja sig vid att man kommer att leva mitt i all skit framöver?
Ne usch och fy säger jag bara för att människor kan göra såna tråkiga saker!

Aja nog om de, snart ska barnen iväg på ett till kalas hos William i spånga och de blir kul för barnen. Bäst å plocka fram skjortorna åt killarna och få i dom lite mat.

Hur f#n kan dom?!?!?

Igår när jag vaknade upp hade jag inställningen att idag skulle det städas. Efter att jag ätit frukost tog jag Edrian under armen och började plocka med kläderna här ner. Jag samlade mig mod för att slänga in en 60 tvätt trotts att jag fått en protefia natten innan om att den skulle kasta eldsflammor mot mig. Eftersom jag sitter här dagen efter så förstår ni att det gick vägen och de ända som kom i maskinen var vatten och tvättmedel.  När jag donat med alla kläderna så var de dax för allt annat skräp här nere, medan jag gick och plockade så kom jag på att vi bara måste ha en låda till Edrian saker här nere. För vad är det för mening med att städa när det ändå kommer ligga kvar saker på golvet? Så jag kände mig tvungen att åka till Ikea för att lösa det stora problemet. Så på med kläder och packa skötväskan och mot bussen. Nu undrar ni väl efter allt tjat om lite pengar att varför åker en från fattigjonen till ett stort härligt varuhus som Ikea? Jo de ska jag tala om för er, att Ikea dom knasarna har gett mig kredit där. Att dom kan göra en sån sak är helt förskräkligt, att en som jag har kredit på ett ställe som är himlen för oss köpgalna de är bara helt ofattbart. Fast det kunde ju inte dom veta direkt, inte som att jag sa, " hej jag är köpberoende och har nästan aldrig råd att betala mina räkningar, kan jag få kredit hos er?". Då skulle dom nog tänkt till två gånger innan jag fick det.

Jag vet att handla på krita är aja baja, och Magnus blir inte glad när jag gör det. Men asså ibland är det ju faktist saker som måste inhandlas, som bara inte kan klara sig utan! Som dom där ursnygga opraktiska skorna med 10cm hög klacka som nyligen kom hem från Ellos. Jag kan öppet erkänna att jag kanske har ett litet problem med att jag inte kan låta bli att handla på faktura eller kredit, jag har blivit mycket bättre tro mig. Men ibland när alla erbjudanden kommer i brevlådan och man har 50% rabatt på en vara då kan jag inte låta bli. Sen utan vissa krediter skulle vi inte ha råd att köpa kläder till barnen som dom behöver, är ju inte mitt fel att dom växer så jäkla fort! Men jag kan säga med näsan upp i vädret och stolt min att jag iaf betalat av hela min kredit på Laredote och avslutat mitt konto där. Kvar har jag H&M, Ellos och Ikea, sen ibland kan jag av en slump råka köpa nått med faktura. Men de är allt jag lovar, och dessa tre krediter kommer nog förfölja mig i många år, det är min stora last att få köpa grejer ibland. Magnus har sitt travspel och tipset, så då får ja ha min last oxå!

Nog om mina dåliga beteenden, iaf på ikea hittade jag en perfekt liten trälåda med lock som vi kan ha Edrians Leksaker i. Sen så bestämde jag mig för att köpa de tre stora ramar som jag suktat på länge, måste nämligen omdirigera korten jag har i vardagsrummet nu när jag ska sätta upp bilder på Edrian också.
Hur jag fick hem allt är ett under i sig, paketet med lådan fick lyckligtvis plats under vagnen, sen de tre ramarna i 50x70cm fick jag lägga i en stor blå påse, köpa en sån där blå dragvagn (likadan som dom gula i butiken som man kan låna), spänna fast tavlorna och påsen där och dra den efter mig och vagnen. De gick hyffsat bra, men var lite värre att komma på och av bussarna. Men jag är en bestämt och envis kvinna och vill jag ha hem nått och att de ska fungera så gör det de.

När vi kom hem hade jag lite skuldkännslor över att jag handlat så mycket, så kände mig tvungen att återgå till mitt städande. det blev en riktig ordenklig städning av hela nedervåningen vilket kändes skönt.

                 
Lådan till Edrians saker        Ramarna till barnens kort, ska givetvis göra en ram åt edrian oxå.

 

Edrian 2 månader

Idag är Edrian två månader, tiden har gått så otroligt fort. Jag tycker att med första barnet så bara gick man å väntade och väntade på att dom skulle växa, tiden gick så långsamt. Nu är det tvärtom, man hinner nästan inte med. de kommer bara säga vipps så är han lika stor som killarna är nu och hittar på en massa bus
.
Edrian nyfödd.

Edrian 2 månader.

Nu har han fått en gudfar också, magnus valde Richard vilket var helt rätt i min mening. Välkommen till la familia!

ryggen är paj!

Ryggen är paj, jag e fortfarande skit trött å ingen god fe har städat upp huset åt mig under natten. Säger bara what the fuck!
Jag har ingen aning om vad som hänt med min rygg, men den protesterar iaf. Jag kan inte böja mig ner å har svårt att resa mig från en stol. detta gör det väldigt svårt för mig eftersom jag måste bära runt på Edrian och lyfta och lägga ner han på olika ställen. Jag skulel verkligen behöva gå till en kiropraktor och fixa till ryggen, men de e för dyrt så har inte råd. Så om den där goda fen som skulle städat mitt hus inatt kunde fixa så att jag kan gå och knäcka ut ryggen istället, så vore det kanon!
De där med sömnen gör mig galen, ja vill bara sova hela natten i ett sträck i några nätter i rad, är de för mycket begärt? Inte nog med att Edrian vaknar och ska äta så har jag börjat drömma massa sjuka saker. Igår kväll så tänkte jag att imorn ska jag tvätta, så under natten drömde jag att jag skulle lägga i en tvätt, men så fort jag försökte lägga in kläderna i trumman så började tvättmaskinen spruta massa eld. Så jag kunde inte tvätta, kanske är det ett tecken på att jag aldrig mer ska tvätta? Man kan ju hoppas. Sen igår natt så drömde jag att vi fick tvillingar, två pojkar till som vi inte kunde se skillnad på. Vi kunde inte komma på några pojknamn, så dom fick heta Enya och Elmira. Hahha undrar vad som rör sig i ens liv och hjärna när man drömmer såna där saker.

sötaste pussgurkan i stan

<3 världens finaste Edrian <3

 


Inte många knop.

Idag har jag inte gjort många knop, på förmiddagen gick jag en promenad på 5,3km. Sen när ja kom hem orkade jag inte göra ett piss, hela huset fer för taskigt ut. De är mina och killarnas grejer precis överallt, Magnus blir galen på oss stökisar, han är tyvärr lite pedant av sig. Jag är precis raka motsatsen, jag blir lixom inte störd av allt som ligger runtomkring eller massa disk i köket. Jag har alltid varit en sån som när jag väl städar så gör jag det ordenkligt, sen så förfaller huset efter några dagar och då tar jag tag i det igen. Är ingen småplockare och kommer nog aldrig bli det heller, till Magnus förtret. Men jag kan ju inte va helt perfekt några brister måste jag ju ha.
Ne men imorn ska jag försöka ta tag i hemmet lite, men tänkte föröska hinna med en liten sovstund på dan, har varit så fruktansvärt trött de senaste dagarna, sov en stund idag innan jag skulle hämta kidsen på dagis. De e skit skönt förutom att man nästan blir tröttare resten av dagen sen.

Snart börjar hösten komma och de blir lite kyligare ute, hade tänkt att sticka en super varm filt till vagnen. det kommer nämligen inte få plats nån åkpåse i liggdelen så kommer få bylsa på Edrian med kläder och filtar. Men jag har så svårt att välja färg på garnet, om jag ska ha randigt i flera färger eller bara enfärgat. Det garnet jag gillade ratade annelie. Så tänkte höra om ni vill komma med förslag på vilka/vilken färg jag ska ha.




skäms på mig!

Oj oj skäms på mig!!! Jag vet, har varit urdålig på att uppdatera. Men ni vet ibland kommer såna där dagar så orken bara blåst ut genom fönstret och dumt nog råkade det komma flera såna dagar på raken. Tror att två månader med för lite sömn börjar komma ikapp mig nu. SORRY!

När jag skrev sist var jag påväg till täbygalopp för att stå och sälja lite, kan ju säga at första försöket gick åt skogen. Chrisse va snäll och körde mig och hela hans stora bil full av mitt skräp till täby. När vi kom dit var det en lång kö och en som jobba där kom fram och medelade att de var lika fullt som på systemets rea (om dom nu skulle ha haft nån, så skulle de va jäkligt fullt). så de vara bara för oss och min sura min att vända om, jag var riktigt arg och en lugn och sansad chrisse erbjöd sig att köra mig dit på söndagen. så, så fick det bli, på söndag morgon kom sofie (chrisse orkade inte upp) och hämtade mig. Droppade av alla sakerna och mig på grusplanen och de var bara för mig att packa upp. Jag hade höga förväntningar, äntligen skulle jag bli av med skiten. Men den som gapar efter mycket, ja ni vet hur de slutar. Jag fick åka hem med nästan allt igen efter att ha stått där mellan 10-16, fick ihopp 800kr. Visst ska inte klaga på 800kr men folk är så otroligt giriga att ja blir förbannad, 5kr för en helt okej vinterjacka de tycker dom är rimligt. åt fanders med dom tycker jag!!! Nu har jag stått på loppis två gånger och har kommit fram till att de inte är min grej, de är mer besvär än vad man får ut. Så nu har jag gett upp de iaf.

Annars har resten av veckan inehållit en hel del flängande för min del. Som jag skrev tidigare måste man som småbarns förälder va ute i god tid för att få tag på bra vinterkläder. Jag som oftast är ute i god tid till allt va inte sämre inom detta område heller. Jag drog iväg med Edrian till bromma blocks i måndag och köpte in barnens vinterjackos, hittade en sida på internet där man kunde skriva ut 25% rabattkuponger som gälde där. Så perfekt att betala 450kr per jacka. Dagen efter åkte jag dit igen med en ny kupong för att inhandla vinterbyxorna, dom hade bara ett par så med ett sms på 25% rabatt drog vi från bromma till stan för att köpa de andra byxorna. Så summan av kardimumman så är jag otroligt nöjd över att ha inhandlat den yttre garderoben åt barnen för ett kanon pris, skam den som inte har rabatt. När jag ändå upplevde en period av riktig rabatt kåthet så surfade jag in på ellos där jag hade två olika koder på 40% på valfri vara. Hittade ett par helt okej vinterpjuxs till grabbarna för ca 250kr styck!!!
Haleluja for discount codes!

När jag ändå var i stan så passade jag på att köpa dopkläder till Edrian, vi är såna där otraditionella personer som inte vill ha dopklänning till våra grabbar, så blev ett par super tuffa byxor och en vit body till.


allt mitt skräp ja föröskte sälja.


Åh såhär kommer grabbarna se ut i vinter, emilio valde såklärt lila skor (gillart)!


Edrians dopkläder.

loppis

Snart åker jag mot täbygalopp för att sälja massa gamla saker. Jag avskyr igentligen att stå och sälja av mina grejer, tycker de e jobbigt me allt folk som kommer och river runt å vill ge typ 5kr för mina fina kläder. Sen om de inte kommer nån å köper sitter ja å tjurar för att ja inte får nått sålt. Men idag står jag ju med Annelie som är ett proffs, så hoppas hon kan visa mig några kenp. ja har iaf bestämt mig för att bara sälja allt super billigt så ja blir av med det.


Tatuering



Mitt i all pengakris kan jag ändå inte släppa drömmen om att skaffa en till tatuering. Å nu kanske jag äntligen kommit lite längre med vad jag vill ha. Satt så lekte lite i photoshop idag och kom fram till att de skulle va fint å göra hela vägen på insidan av armen med nån form av blom träd. Sen väva in barnens namn som grenar på träder (millans ide faktist). Jag tycker att min skiss blev riktigt bra men skulle vilja ha stammen i mer stamm likande mönster, å kanske med lite andra blommor än bara körsbärsblommor. Vad tycker ni? är det fint? bättre än att ha bak i nacken och ner mellan skuldrorna?


panik.

Igår blev de inge bloggande tyvärr, hade fullt upp precis hela dagen. Pådan åkte jag till mediamarkt i barkarby för att säga hej till min älskling som demade produkter där, sen mötte jag upp camilla vid ikea. Där strosade vi runt ett tag och som vanligt blir man sugen på att köpa massa nya saker hem. Dom hade fått in en ny soffgrupp som va riktigt fin, men lite väl dyr för att va ikea soffa tycker jag. sen tycker väl både jag och Magnus att en ny soffa är ingen ide så länge barnen e små. Vi e inte så hårda och låter dom äta frukost och fredagsmys där, vilket oftast ressulterar i en massa kladd. Sen bjöd hon mig på fika på plantagen, riktigt mysigt. De är alltid ett sånt lugn där, båda barnen sov och vi önskade att de funnits nån säng där kunde man passat på att vila i stillheten bland alla växter. sen tog vi en liten sväng på diverse affärer vid outlet. denna lilla sväng har nu gett mig riktig panik.
Då kom jag på att vintern närmar sig med stormsteg, om man är småbarns förälder så vet man att ska man få tag i bra vinterkläder till barnen gäller de att va ute i samma tid som kläderna kommer till affären, för ammorna blir som gamar. Man får räkna med att i oktober är de bara bottenskrapet kvar. I och med denna lilla titt på vinterkläder kom jag på att stora killarna kommer behöva en hel uppsättning med vinterkläder, jag själv behöver ne ny vinterjacka då min är trasig. Detta kalas skulle gå på ca 3600 för alla tre, vilket är pengaqr vi absolut inte har. Nu kanske vi har sån tur att jag hittat en jacka på blocket, visserligen är den nästan precis likadan som den ja hade förra året, men kostar bara 250kr. Har man ont om pengar har man inte råd att vara fåfäng, så de får nog bli den, då kan man iaf stryka 1000kr på vinterklädskontot.

I och med min lilla panik över pengar så ringde annelie rätt så lägligt och frågade om jag ville stå på täby galopp (loppis) imorn. De kunde inte kommit lägligare, då aknske man får ihopp till iaf en jacka till barnen. Så nu på förmiddagen har jag inventerat skåp, vint och grage efter skaer att sälja. de har slutat i 8 ikea kassar, en svart sopsäck och två kartonger med kläder, gosedjur och massor av böcker. Så jag hoppas jag kan få in lite pengar iaf. Jag tycker att alla som läser denna blogg ska ta sig en tripp ut tillt äby imorn å handla lite ;)

Magnus tycker jag e tokig som börjar oroa mig för vintern redan med tanke på att de bara är september, men sen är de inte han som måste springa i affärerna och leta kläder i sista minuten heller. förra året köpte vi H&Ms kläder till barnen, men de va helt värdelösa, de blev blöta rätt igenom, dragkedjorna gick sönder. De är verkligen synd för priset är helt okej där och känns överkommligt. I år blir det nog Kappahls Protex kläder istället, dom har en vatten pelare på 10000mm vilket är extremt bra, inte ens didriksson har så bra vattentäthet. Men de är lite dyrt, 599 för jacka och 449 för byxa, hoppas på att få nån rabatt kupong så blir de lite billigare.

  

Breaking Dawn

Jag har alltid avskytt since fiktion, allt som har med Aliens och sånt. Vet inte riktigt om vampyrer och varulvar kan läggas i den kategorin men de var också sånt jag verkligen hatade förut. Största orsaken till de var nog att jag tyckte de va läskigt, jag klarar inte va läskiga filmer eller serier. Men en kär kollega till mig tvingade mig för några år sen att läsa en bokserie om vampyrer. Ja tyckte att vadå, jag e vuxen ja vill inte läsa sånt trams, men efter lite övertalning så köpte jag första boken och började läsa. Jag blev helt fast och läste ut alla fyra böckerna rekord fort. Som ni förstår så pratar jag om Twilight böckerna, efter att jag läst böckerna så såg jag den första filmen på DVD och blev helt fast. Visst dom e lite små töntiga men inte värre än någon annan romantisk film, jag kan nog inte ens räkna på mina båda händer hur många gånger jag sett de tre filmerna som redan kommit ut.

Den 16/11 kommer första delen av den sista boken ut och jag väntar verkligen med spänning. Den sista boken var helt klart bäst å tror filmerna kommer bli storslagna. Jessica är min kompanjon i twilight besatthet och vi planerar att köra ett maraton med alla filmerna dagen innan vi ser Breaking dawn på bio. De ser jag verkligen fram emot, ladda upp med massvis av gott och krypa upp i soffan med en filt å bara njuta.


sovit lika bra som en fladdermus

Inatt har de kännts som att Edrian vaknat varannan timme för att äta, ja e så trött å önskar jag bara kunde gå och sova. Om Enzo inte varit hemma så kunde ja sovit lite när Edrian sover sen, men de går ju inte nu. Så typiskt att en jobbig natt måste komma när man vet att dagen kommer blir lite tuff med en pigg Enzo hemma. Han har nämligen ingen feber idag, så konstigt att han bara har feber en dag och sen blir han bra. Förhoppningsvis håller det i sig och han kan gå till dagis imorn.

Nått jag måste hinna med idag är ett träningspass på kinecten, är ifs lite i valet å kvlaet om jag ska skippa det för har gjort illa knät på nått sätt. De värkte så mycket igår kväll att ja va tvungen att stryka på voltaren. Kanske att jag överansträngt det på nått vänster. sen har ja rätt så ont i höfterna, de kanske inte va så smart av mig att börja träna så hårt så snart efter förlossningen med tanke på min foglossning. För vissa övningar ja gör så knakar hela höfterna, vilket inte är så bra. Får se om jag denna månad har lite pengar över så jag kan gå till en kiropraktor som får knäcka mig rätt.

de är iaf tur att när man har såna här dagar som kan kännas lite extra tuffa att man har massa roliga saker att se fram emot. Kalendern är ovanligt ifylld av roligheter framöver vilket e super kul.

19/8 är det utgång
3/9 har vi kräftskiva
17/9 ska jag på födelsedagskryssning
27/9 fyller jag år
1/10 år det dop
15/10 ska jag och min älskling på Lena PH

  

Vardagen kom med besked

Jaha vardagen kom verkligen med besked, de hann gå en dag på dagis och nu har Enzo 39,8 gradig feber. de är så typiskt för jag hade planer imorgon, men att jag ens blir förvånad skrämmer mig lite. För ca 80% av de gånger man planerat in något så blir antigen barnen eller jag själv sjuk. Visst de är inte hela världen men allt blir så mycket knepigare när nått av barnen e sjuka, de blir mer gnäll, de är svårt att hämta de barnet man lämnat på dagis, ofta så blir de en massa spring på natten. Allt de orkar jag ta just nu, men det jag är super rädd för är att Edrian ska bli smittad och få RS-virus. så jag går runt å spritar händerna och förösker hålla barnen borta från han. Men de är inte så lätt när man e själv å tar hand om alla tre, dom e ju så kära i sin lillebror och vill klämma och pussa på han. Men vi får hålla alla tummar vi har för att Edrian ska klara sig från förkylning.

En annan sak som e jobbig när Enzo är sjuk, man kan inte få i han någon febernedsättande. När han var lite så va han ett riktigt öronbarn, han vägrade redan då ta antibiotika, vi fick hålla i han båda två köra ner en spruta långt i halsen och hålla för näsan för att få i han några dorppar. Så jag tror att de upplevelserna sitter kvar fortfarande och varken flytande eller tabletter som smälter i munnen fungerar. Så ända sättet att få ner febern om den e hög e att man får hålla i han och stoppa in en supp i rumpan. de känns som att man förgriper sig på han och han skriker och gråter som en tok, men vad sjutton ska man göra när han har 40 gradig feber och ligger halv borta i soffan? Då antar jag att den fajten är en sån fajt som man bara måste ta, och de fick jag göra också. först prövade jag med en sån där som smälter i munnen, men han spottade ut allt, föröskte få i han flytande, när inte de gick då fick de bli suppen. Å nu sitter dom båda killarna och äter glass som kompensation, Emilio började med att tacka Enzo för att han har feber så att dom fick glass på en tisdag.

sexual feeling

Den 27/9 fyller jag 27år, jag brukar inte tycka det är nå vidare kul att fira min födelsedag nå stort utan lite fika brukar räcka. Men i år känner jag att de vore roligt att dra ihop nått gäng och göra nått kul. Som Annelie sa, att alla tillfällen är bra att fira, så varför inte fira då jag närmar mig tretti med ytterligare ett år. Det jag har i åtanken nu är om man skulle köra ett privat pass poledance, tror de skulle va grymt kul och innebära otroligt mycket skratt. Ja tror de är dags att man börjar våga släppa på alla hämningar och skämma ut sig totalt inför sina vänner, för vad kan annars få oss att komma närmare varandra? Sen skulle de va grymt mysigt att gå till centralbadet efteråt och bubbla och ta sig ett svalkande glas av något slag. Kanske en middag efteråt också skulle sitta fint.

Sen har ja inte den blekaste aningen om detta är nått mina vänner skulle våga/vilja göra, kanske tycker ni att de är onödigt att lägga pengar på, eller att de är onödigt att fira att man fyller 27år så storslaget, man kanske borde vänta till tretti sträcket istället?

Men de vore iaf grymt roligt, jag får klura vidare på detta och höra runt lite om någon är intresserad.

 


boknörd and proud

Jag erkänner, jag är en riktig boknörd och jag är stolt över det. För tillfället har jag inte så mycket tid och ro till att sätta mig ner och läsa, men lyckas jag ta mig tid kan jag sitta flera timmar med en bra bok. Men de har inte alltid varit så, när jag var yngre såg jag böcker som jävulens värk och kunde inte förstå alls varför man läste när det fanns film att se på. Allt detta berodde nog till största del pga min dyslexi och såg mig själv som för okunnig att sätta mig ner med en bok. Vilket jag kan tycka är väldigt sorligt nu. Men mitt hat för böcker vände när jag började på gymnasiet, vi hade världens bästa svenskalärare. Hon öppnade mina ögon för böckernas magiska värld och fick mig att fastna stenhårt för de små fyrkantiga sakerna med liten text och hårt omslag. Den första boken hon tvingade mig att läsa (var ett skolprojekt, vi skulle göra en fördjupning och analys av en bok) var ”Sandor slash Ida” . En riktig ungdomsbok med kärlek, bråk, gråt och skratt i, jag lyckades för första gången få upp egna bilder i huvudet medan jag läste, jag gjorde min egna lilla film där innanför pannbenet. Sen introducerade hon Marian Keyes underbara böcker, jag började med vattenmelonen och va sen helt fast.

Jag är så oerhört glad idag för att jag fick en så bra lärare som öppnade mina ögon. För en bra bok slår det mesta till och med film. Då ska ni veta att jag är en riktig film torsk! Med en bok kan du bestämma precis själv hur du vill att omgivningen ska se ut, hur du vill se på de olika karaktärerna, man kan verkligen leva sig in i boken och de känns som att man är en del av ensemblen. Nästan alla böcker jag läst de senaste åren har jag nästan känt som en sorg när boken varit slut, man önskar att man inte läst den så att man fick läsa den igen, så att man hade kvar de där spännande timmarna man smitit in i bockens värld och lämnat alla sina egna bekymmer och måsten en lång bit utanför. Oftast kan jag stänga ute allt barnskrik, allt bråk och allt stök som är runtomkring mig, vilket kan vara väldigt befriande. Så för er som ännu inte fastnat för några böcker ska jag lista mina absoluta favoriter, nu är jag en riktig chick lit fantast, så inga läskiga deckare här inte.

Mitt nya jag Flickan från tjugotalet Mina hemligheter Karriär & köksbesvär Överenskommelser Bara vanligt vatten
Ett litet snedsprång Väninnan O.S.A Storlek 37 : en roman Jenny S Matilde 
Åse Baddaren Anonyma skoälskares klubbDiamanter är för evigt 


En bajsnödig dag.

Idag är det en sån här bajsnödig dag, en dag som man vet varken ut eller in. Man har stora ambitioner som att jag skulle vilja städa ordning här hemma, eller fixa på framsidan, rensa ogräs mellan stenplattorna, ta bort alla leksaker som ligger över hela tomten, få bort skräp som ligger på farstukvisten, köpa nya blommor ut och ta bort dom fula snus torra bruna växterna som jag trodde att jag skulle kunna hålla vid liv. Sen är de dom sakerna som man måste göra, fixa med tvätten, vika alla kläder och lägga in i lådorna, skulle behöva slänga in en ny tvätt också. Sätta rena sängkläder i Enzos säng eftersom han kissade på sig inatt. Jag älskar verkligen kläder de är nått jag tycker är super kul och önskade jag hade ett klädkonto på flera tusen i månaden, men sen att behöva ta hand om kläderna det avskyr jag! Tvätta är bland de tråkigaste som finns, att hänga plagg för plagg på en liten ställning. Speciellt barnens kläder och alla underkläder, att hänga varje liten strumpa, varje liten body och kalsong. De är riktigt ruttet, drömmen är att en dag ha en torktumlare som man bara kan slänga in alla kläder i. Tänk så skönt om grejerna torkade på nån timme istället för att hänga flera dagar i badrummet och ta upp all plats.

En annan sak som e självklart att jag måste göra är att gosa med Edrian se till så att han är nöjd och glad, men idag har jag verkligen ingen lust med det. Önskar att han kunde sova hela dagen så att jag kunde sätta mig med en bok i soffan, en stooor påse godis i knät och en skål med två dagar gamla ostbågar bredvid mig(ni vet när dom blir sådär sega och goda). Jag skulle bli helt gul om fingrarna och de skulle hamna på bokens sidor, men vet ni vad de skulle inte göra ett dugg, för de skulle vara min stund som jag bara kan göra precis som jag vill, ligga som en riktig klump i soffan å gotta mig. Efter att ha hamnat i en riktig socker koma skulle jag somna med boken på bröstet och sova ända tills morgonen. Nu har jag tyvärr inte möjlighet att göra precis det jag vill idag, utan man måste ta tag i alla måsten, mina egna viljor och Edrians behov. Leka soffpotatis får jag väl göra när barnen blivit stora och inte vill komma i närheten av än längre.


schema för allt, ska de va så?

Nu har vardagen börjat igen och jag ska inte sticka under stolen med att jag varit livrädd för denna dagen. Tanken på att få ihopp eftermiddagarna aldeles själv har skrämt vättet ur mig. Hur gör man lixom, för att med en nyfödd bebis hämta två busar från dagis, locka hem dom på nått sätt, kunna laga mat samtidigt som man måste ha koll på vildingarna i området ( de är de mina barn kallas av de som bor här), hålla en liten Edrian nöjd, sen få in barnen och få i dom mat. sen att fördriva tiden mellan middagen och läggdags på nått vettigt sätt, se till att tänder borstas, pyjamasen åker på, en bok ska läsas och sen pussar å kramar. Å hur man ska ha möjlighet att hantera två stycken som kanske inte alls har lust att sova utan bara busar där uppe, de är lite svårt att springa upp och ner om ja tex sitter å matar. Alla dessa tankar och funderingar har snurrat runt i huvudet hela sommaren, har letat svar på internet hur man kan klona sig själv, eller bara göra så att man får två par extra armar. Tyvärr har utväcklingen inte kommit så långt ännu och de gick inte, annars hade jag gärna ställt upp som försökskanin för att kunna genomföra en kloning.
Eftersom forskarna e så pissiga å inte jobbar tillräkcligt fort så måste jag se till att fixa detta på egen hand.
Å vet ni vad! jag tror att jag kanske kommit på ett bra schema för att få eftermiddagen att gå rellativt smärtfritt. Ja vet schema är riktigt ohett, men de är de ända som funkar i en familj med tre barn. Lär nog behöva fixa ordning ett sex schema sen oxå om man inte ska växa igen helt där nere. Lätt å glömma bort ens egna och makens behov i mellan alla bajsblöjor och köttbullar.
Iaf såhär har jag tänkt de för att fixa vadagen.

Hämtar barnen vid 16:10 tiden

Promenerar hem, är hemma runt 16:30

Då får barnen leka ute eller inne beroende på väder till 17.

Vid 17 ska jag ha lyckats fixa ordning maten så den står på bordet.

Dom e inte så stora i maten så räknar med att som är klara 17:20

Därefter tvingar jag dom upp på sitt rum (där dom vägrar leka) där dom får leka, eller så får dom ta ett bad.

Vid 18:30 är det kvällsmacka och lite tv.

19 är det borsta tänder, på med pyjamas

19.10 ska dom ha valt en varsin bok

senast 19:30 ska jag vara ute ur deras rum och ha kramats och pussat dom gonatt. sen ska dom sova sött precis hela natten.

För att allt detta ska funka krävs det att Edrian e snäll å inte bråkar en massa. Men tycker upplägget känns rätt så bra och de finns förutsättningar för att vi alla fyra ska kunna somna gott på kvällen sen.
Nu undrar säkert alla, ja men mannen då vart e han, jo han jobbar å kommer oftast rätt sent hem tyvärr. Å de kan jag överleva, men kruxet nu är att han har ett nytt jobb som säljare och kommer åka runt i mellansverige och sälja prylar. Detta kommer kräva flera nätter borta, då är jag själv hela natten och morgonen med barnen och hur jag ska få de att funka de är ett musterium jag inte orkar lösa förens den dagen kommer. Antagligen så ger jag alla tre ungar en varsin sömntablett så dom sover sött hela natten igenom, vaknar pigga och glada på morgonen och gör allt så snällt å fint, promenerar glatt till dagis utan nått tjaffs. Va tror ni om de ?


Den hatade kvinnokroppen.

Ett ämne som vi berörde igår kväll var kvinnokroppen, hur man alltid klagar över sig själv. Jag tror att nästan inga av mina vänner, eller jag tror ingen av mina vänner någon gång sagt att dom är helt nöjda med hur dom ser ut. Magen är för tjock, rumpan för stor, rumpan för liten, brösten för små, låren för gropiga, håret för tunt, för stora fötter, ja listan kan göras lång på de saker vi tjejer tycker är fel på våra kroppar. Hur kommer det sig att vi är så fruktansvärt bra på att se alla felen men inget av de bra? Å hur kommer det sig att man inte kan bli tillfreds med ”felen” istället och bara försöka njuta av livet?  Jag kan bli så arg på mig själv för när man t.ex. va 17år då klagade man på hur man såg ut, man kunde till och med bli ledsen för att man inte såg ut som alla tjejerna i tidningarna. Om man viste då hur det skulle bli 10år senare då hade man slagit sig själv på käften. Skulle man ha den 17åriga kroppen man hade då nu, då skulle man vara överlycklig. Å jag är bombsäker på att om ytterligare 10år så skulle man förbanna sig själv för att man inte va nöjd när man va 27år, för kroppen blir ju bara mer sargad för varje år som går. Men de är svårt att vara så förklok och bara se det fina man har just nu. Jag brukar försöka tänka på att om man jämför sig själv med alla kändisar å fotomodeller som ser perfekta ut. Så har man en rätt okej kropp med tanke på att man inte tränar 7 dagar i veckan som dom gör, jag äter precis det ja vill medan dom ständigt går på massa dieter. Syns dom i tv eller tidningar så har dom lagt tusentals kronor på smink, styling kläder och retuschering för att dom ska se så pass bra ut som dom gör. Själv så använder man sitt billiga hm smink, urtvättade kläder och billiga schampo .

Trotts alla dessa fakta är det så nedrans svårt att tycka om sin kropp, hur gör man för att börja känna sig tillfreds med dom hängande tax öronen som man vill stoppa Silicon i, eller den prickiga och håriga bikinilinjen som man vill lasra för att aldrig mer skåda hår där, eller sluta upp å massera sönder låren i duschen för att få bort celluliter, eller leta efter antirynk krämer för att man e rädd att se ut som en tant vid 30? Finns det något framgångs recept på hur man går tillväga? Eller är det de gamla hederliga beprövade sättet att ställa sig naken framför en spegel och upprepa ” jag är nöjd med min kropp, jag är nöjd med min kropp”?  Den som kommit till att känna full kärlek till sina gropiga lår, hängiga tuttar och degiga mage hur har ni gjort? Dela gärna med er med eran livsviktiga kunskap, befria oss andra missnöjda från våran missnöjdhet. Å om vi alla blir bättre på att älska våra kroppar, å sen männen kommer och säger ett endaste litet knyst om att vi inte duger, då kan dom fara ända in i baljan!

  
Hur kunde jag vara missnöjd då?!?!
Om de är några unga tjejer som läser de här, snälla va nöjd me din kropp, för när du får barn sen då blir den aldrig sig lik!


Underbar kväll

Igår pryddes himlen av mörka regnmoln, hela familjen tog det allmänt lugnt. Pyjamaserna åkte inte av förens vid 15 tiden vilket va otroligt härligt, en riktig slappar dag. Magnus hade match vid 18 tiden, jag tvingade barnen att följa med medan pappa spelade ute i regnet. Jag skulle nämligen till Annelie, visst det kanske va lite grymt gjort av mig. Men ibland får man faktist lov att sätta sig själv i första rummet och jag var i stooort behov att få komma hemmifrån en stund. Grabbarna åkte iväg vid 16 tiden, å lagom till de hörde Jessica av sig och ville ta en promenad. Jag är inte den som takcar nej till de så de blev en svettig power walk i regnet, mycket prat blev det också vilket aldrig e fel. Sen va de fort in i duschen och packa skötväskan och iväg till bussen mot spånga.
Jag har länge sagt att jag måste bli lite vuxen och lära mig att dricka vin, så i lördags köpte jag en flaska på systemet. Vilket va en himmlans tur nu när jag hade en chans att använda den, så med en trött bebis, en flaska vin och ett glatt humör åkte vi iväg igen. På vägen handlade jag lite ost, kex och choklad.
Väl framme möttes jag av en något trött annelie som jobbat i över ett dygn, men de va nått jag tänkte ändra på. Vi dukade upp på bordet, korkade upp flaskan, på med lite skön musik. Kvällen blev precis som jag väntat mig, super mysig med mycket prat om precis allt mellan himmel och jord, vi berörde många tuffa ämnen som verkligen fick än att tänka till lite extra. vid 22 tiden rörde jag och Edrian oss hemåt.

de är sånna här kvällar som gör ens vardag, att man inte gör såna här små kvällar oftare är riktigt korkat. för de är så simpelt, de är inte så jobbigt att åka iväg och man måste inte lägga massa pengar på mat eller dylikt. Utan att bara få komma hemifrån och sitta och prata med en vän gör så mycket. Man känner sig så mycket gladare efteråt och känner att man fått ladda batterierna lite.

Jag passade på i all mysighet att fråga Annelie om hon ville bli Edrians gudmor, vilket hon jätte gärna ville. Så de känns super kul då har vi ytterligare en sak som binder oss tillsammans och hon och hennes familj blir en liten del av våran.



 Vinter jag köpte hette Guntrum risling och riktigt gott! Två glas slank ner fortare än ett glas cola, tillomed annelie blev lite förvånad att mitt var tomt före hennes. Så de finns hopp för mig att bli en vuxen kvinna som kan ha mysiga vinkvällar med sina vänner. Ända kruxet va att efter ett halvt glas kände jag mig lite snurrig, vilket jag inte gillar. Så hoppas att med lite vana att jag kan ta några glas utan att bli påverkad, för är ingen stor beundrare av att va full utan vill bara ha det där mysiga sociala som vin faktist tillför.

Världens snyggaste killar

Tänk att jag har fått tre så vackra killar, att jag och Magnus har gjort dom tillsammans, de är helt ofattbart när man tänker efter. Att två människor kan skapa ett liv genom lite kärlek, totally amazing!


 





familjen det är fel på?

Jag har under en längre tid funderat över om det är mig och min lilla familj det är fel på. För vi speciellt jag är en sån person som gärna sträcker ut en hand och bjuder in eller förösker locka med vänner på olika saker. Men alltför sällan får man någon respons på sina förfrågningar vilket e skit tråkigt. Man hör av sig å frågar, vill du med på promenad, ska vi gå på bio, kom å grilla med oss, en filmkväll kanske, vi ska till parken med barnen hacka på vettja, vi ska till simhallen, vore trevligt med en lunch, kom på kräftskiva, fira nyår med oss osv osv. Kanske 10% av dessa förfrågningar nappar våra vänner på, resten av gångerna vill/kan dom inte. Detta har fått mig att tänka, kanske är vi så tråkiga att umgås med, folk kanske försöker undvika oss och blir galna på dessa förfrågningar? Eller är folk verkligen så upptagna precis hela tiden?
Den stora frågan jag ställer mig, hur mycket ska man försöka? Ska man behöva tjata sig till vänskap? Jag kan tycka att det ska vara en two-way street, man ger och tar. Inte på de sättet att så fort man bjudit på middag så förväntar man sig att bli tillbacka bjuden sånt är bara löjligt att man måste känna sig tvingad. Utan de jag söker är en typ av vänskap där man får känna att man är omtyckt och behövd och att vännen/vännerna vill träffas och göra saker. De är så lätt att ta upp telefonen och höra av sig tycker jag, man behöver inte hitta på några avancerade saker, en promenad, lite lek i parken, en lätt middag utan någon som hällst prestige, utan abra för att få njuta av varandras sällskap. För utan det sociala i livet vad har man för liv då? Det är ju familjen och vännerna som är huvudsaken, inte jobb, sport, tv eller andra värdsliga saker. De där onödiga sakerna finns inte där vid din sida i kriser och kan stötta dig, de står inte där och sörjer dig vid din grav när den tiden är inne. Summan av kardimumman så tror jag inte att det finns någon människa som vill ha en begravning utan sörjande, man vill att folk ska bry sig, ens begravning ska speglas av det liv man levt, den ska vara fulla av det allra viktigaste i livet, familjen och  vännerna.

Klantskalle

Ibland e man så dum att man inte tar tillvara på alla tillfälen att få sova. Igår lyckades jag få Edrian att somna i sin spjälsäng, de tog ett tag men vid 22 tiden sov han. Magnus kom upp å vi låg och pratade lite, klockan började närma sig 23 å då förväntade jag mig att Edrian skulle vakna och vara hungrig. Han har bara en gång sovit över sin mattid. Så jag tänkte att de är ingen ide att försöka sova bara för att vakna om en stund igen och mata. Så jag fortsatte prata lite med Magnus spelade lite på mobilen, klockan blev tolv och han hade inte vaknat ännu. Så typiskt tänkte jag, nu skulle han väl vakna vilken sekund som hellst. Men tröttheten slog över mig så jag somnade, vaknade av att edrian började bli hungrig 02:45!!!! Han hade sovit skit länge i sin säng och om jag lagt mig från början när han somnat skulle jag fått nästan 5 timmars sammanhängande sömn! Sånt kan göra mig så arg att man kan va så klantig ibland, för sömnen är nått jag verkligen behöver så jag borde ta vara på varje tillfälle att sova. Men men gjort e gjort å nu lär de väl dröja flera månader igen innan han sover så länge igen.

förtroende.

Jag vet inte om det är en tjej grej, eller om de flästa e som jag. Att lära sig lita på en annan människa tycker jag e skit svårt, vet inte om det har att göra med det livet man har levt och blivit sviken många gånger eller om jag själv är osäker bara. Jag kan ofta gå in i min egna lilla tänk om värld och fantisera upp historier eller analysera saker jag får höra för att verkligen komma fram till om dessa är sanna eller inte. Ren och skär tillit måste va en av de svåraste och största saker man kan ge en annan människa, vare sig de är en vän, familjemedlem eller partner. Att kunna visa att man litar på någon annan fullt ut vad som än händer.
De är jag väldigt dålig på, speciellt med de människorna som svikit mig tidigare. detta är något jag vill bli bättre på, men hur sjutton blir man det? Är det mig själv jag måste jobba med, eller är det de olika relationerna som det behöver jobbas med? eller är det omöjligt att laga ett förtroende som redan blivit brutet?

Många saker som flyger runt i min lilla hjärna just nu...

Lever vi?

Lever vi? Jo vi och speciellt jag lever och faktist så har vi haft de ganska så bra idag. Visst dagen är inte slut än och ja ska inte roppa hej riktigt än. Men hitills så efter lunchen så gick vi en promenad till centrum, vi skulle posta några brev till vårat fadderbarn, hyra film och sen lånade vi mångder med böcker på biblioteket. Som en morot för att få dom att gå så blev de en glass innan vi gick hem igen. På vägen plockade vi lite kottar för att sen göra kottfigurer.
När vi kommit hem dukade ja upp lite fika ute på en filt som vi avnjöt under lite högläsning av de nylånade böckerna. Enzo tröttnade efter tre böcker och gick till grann flickan medan jag och Emilio tog fram pärlor för att göra lite smycken. När Edrian vakna så satte vi oss på filten för lite ersättning, sån tur va så hade han inte riktigt sovit klart och fortsatte sova så vi kunde bli klara med hals och armband.

Tror verkligen de va bra för mig att ha en bra dag idag, för detta känna som starten på det riktiga livet som trebarnsmamma, detta var utamningen som jag bävade för och jag klarade av det hyffsat bra. Men de där kommer väl gå i vågor antar jag, vissa dagar med alla tre barnen själv kommer väl gå käpprätt åt helvete medan andra blir som denna. Nu kanske de inte är en utmaning för andra mammor med tre barn att få saker att flyta på bra, men för mig känns de som att livet som mamma åt tre killar är den största utmaningen av dem alla.

 


solokvist.

Idag är jag solokvist med alla tre barnen, Magnus var tvungen att jobba. De lär bli en utmaning med tanke på att barnen börjar tröttna på att bara vara hemma och jag vågar inte riktigt hitta på något jätte anvancerat med dom. Annelie och barnen skulle till stranden, va tänkt att jag skulle följa med. Men känner att de är att ta sig ett helt hav över huvudet, med tanke på att Emilio är galen i vattnet, Enzo vill inte bada alls, Edrian har svart å vara uppe ur vagnen för när de blåser får han panik ¨solen är i vägen hela tiden. Så vi får se vad dagen ahr att erhålla, men känns som att timmarna kommer gå rätt sakta iaf.

Inatt prövade jag att låta Edrian sova i spjälsängen för första gången, de va lite jobbigt för varje gång han rörde sig eller lät en massa så var jag tvungen att kolla så att han inte höll på att kvävas. Han kräks rätt mycket när han sover och de är lite läskigt. Men när han väl gjort klart sitt lilla sprattelpass precis innan ahn ska somna så lyckades jag somna också. Han vaknade och åt vid 1 tiden och ja la ner han i spjälsängen igen, när han vaknade vid halv 5 för att äta va ja själv så trött, så lät han sova fortsätta sova på min mage efter att han rapat.
Men allt som allt tycker jag att de gick helt okej, måste nog bara vänja mig och kanske skaffa öronproppar så att jag inte blir störd varje gång han rör sig i sängen. Om de funkar bra några dagar så kanske jag kan flytta in till min man i the master bedroom igen. För just nu sover jag i en säng i edrians rum, Enzo vaknar fortfarande på nätterna och kommer in till stora sängen så var rädd att han skulle mosa Edrian om vi sova där inne.

Längtar tills han blir lite större och kanske bara äter 1 gång på natten så man får mer sömn, det gör så otroligt mycket, å längtar tills jag har ork att ta tag i Enzos nattvaknande så man kan få tid för lite vuxenmys igen. Dock får det vänta till efterbesöket är avklarat, annars lär de bli ett fjärde barn, å de vill vi inte. Eller iaf inte jag och Magnus, Emilio tjatar om att han vill ha en lillasyster nu.
 

nordic military training

Idag fick jag hem det nya nummret av mama tidningen, man blir alltid lika glad när man får nått kul att läsa. De brukar oftast dröja några dagar innan jag får tid, men idag satte jag mig direkt med tidningen. Några sidor in hittade jag en mycket intressant artikel om en ny träningsform " nordic military traning". De är precis som det låter, militär träning utomhus. Tydligen är de ca 70% kvinnor som tränar och de är en utmaning både för fysik och psyke. Jag blev riktigt tänd på iden om den träningsformen, men vetisjutton om jag skulle klara av det. Jag är en sån som oftast lägger av om de är för jobbigt, har inte riktigt psyket för att fortsätta när saker blir för jobbiga. Men kanske är detta precis det jag behöver. Såhär beskriver dom träningen:

Under ledning av välutbildade instruktörer ger Nordic Military Training dig en allsidig träning som bygger på den träning som praktiseras inom militären. Du kommer att träna muskelstyrka, kondition och uthållighet. Även det mentala sätts på prov. Du kommer att uppleva en radikal förbättring inom samtliga av dessa områden.

Den gruppdynamik som uppstår under ett träningspass har du mycket svårt att hitta inom någon annan form av träning, och gruppen tillsammans med instruktörerna kommer att hjälpa dig att orka när du tror att det inte finns mer kvar att ge.

Träningen bedrivs oftast utan några som helst redskap. Vi använder den egna kroppen och det som finns att tillgå i skog och mark. Ett nedfallet träd är perfekt att träna styrka eller kondition med och samtidigt sätts samarbetet i gruppen på prov - både hjärta och hjärna får träning. Att bära varandra två och två eller i grupp är också ett utmärkt sätt att träna. Den gamla hederliga övningen skottkärran är idag en underskattad övning som vi ofta använder.

Vilar gör vi, men det är oftast aktiv vila vilket till exempel kan innebära att vi står i en övning som kallas plankan. Det är en uthållighets- och styrkeövning för stabilisering av kroppen där både mage och rygg tränas.Inriktningen på passen varierar beroende på vilken instruktör som leder passet, och något som är säkert är att inget pass är det andra likt. Detta gör vissa pass mer konditionsinriktade med mycket löpning och intervall- eller backträning vilket sker både i spåret och i skogen, medan andra pass är mer fokuserade på styrka.

Ibland kräver passen att man tänjer på sina gränser vilket kan betyda att springa i diken med vatten upp till knäna. Därför är det viktigt att ha kläder som tål att bli riktigt smutsiga. Vi värjer oss inte för en gräsmatta som är blöt eller en stig som är lerig, vilket ofta är platsen för en lekfylld brottningsmatch.

Vi möts på ÖIP, Östermalm och på Zinkendamms IP, där vi också har tillgång till dusch och omklädningsrum.  På lördagar på ÖIP, Östermalm har vi inte tillgång till dusch och omklädningsrum.Tränar gör vi alltid utomhus, oavsett årstid och väder. Varje pass leds av 1-2 instruktörer, och 1-2 ankare. Träningen nivåanpassas efter gruppen/individerna.

De är gratis att pröva en gång så kanske man borde göra det? de finns ett rookie camp för dom som inte är så tränade, kanske man ska pröva det först? Är de någon som skulle va sugen på att följa med?? eller är jag helt galen som tror att jag skulle klara detta?

   


Samtalet som förädrade mitt liv.

Alla människor upplever samtal olika, ett samtal jag kan tycka är kanon bra, kanske den jag pratar med tycker är jätte dåligt. Samtalets betydelse ligger i betraktarens ögon och denne väljer om samtalet ska läggas till i minnesbanken och sparas. Under livet har man haft tusentals samtal, men det är få som varit så betydelsefulla eller bra att man valt att lagra dem.

Om detta samtal inte ägt rum hade jag inte suttit här där jag sitter nu. Det här enormt speciella samtalet var väldigt väldigt kort och lite i förbifarten. Men är grunden för det liv jag lever idag. Ett samtals betydelse behöver inte styras av samtalets längd. Jag tycker inte att man behöver prata i flera timmar för att ett samtal ska betyda mycket eller sätta spår i livet. Ett samtal utan ord kan också sätta spår och vara betydelsefullt, man säger ju att kroppsspråket säger mer än ord och det stämmer nog ganska så bra. Personligen så tycker jag att man kan ha en konversation med ögonen fast man står i två olika ändar av ett rum.

Lite för fakta inför mitt samtal, jag och en vän skulle åka på solsemester till Bulgarien efter studenten och vi är på Arlanda. Jag behövde springa på toa innan incheckningen och på vägen dit ser jag en enormt snygg kille med röd keps, sådär snygg att man måste titta två gånger. Tänkte väl inte så mycket mer på det för hur stor sannolikhet är det att han skulle till samma land som oss, utan bara kul att få se lite fina människor ibland. Vi sätter oss på planet ner till Bulgarien, väl där nere var det en lång väntan på bagaget. Som alla svenskar ställer man sig längst fram och väntar, man har inte tid med att sätta sig och vänta någon annanstans utan vill ha väskan först. Tvärs över bagagebandet står han, samma skit snygga kille med röd keps, jag och min kompis står och dreglar som två fån. Efter en stunds tittande får vi ögonkontakt, de blir lite jobbigt och jag måste titta bort. Vi båda håller tummarna för att vi ska hamna på samma buss till hotellet, vill inte att den här puddingen ska till fel sida av landet. På bussen syns han inte till, vi blir lite besvikna men tänker att de lär finnas mer intressanta killar där borta och honom skulle man ändå aldrig ha en chans på.

Första kvällen på Sunnybeach spenderade vi på strandpromenaden och olika små pubar. Runt 23 tiden går vi mot ett ställe som vi hört ska vara grymt bra och med en pool man kan bada i. Vi går i vår egen värld och försöker ignorerar alla gatuförsäljare. Helt plötsligt tar någon tag i min arm, jag vänder mig om och där står han, killen med den röda kepsen fast utan keps. Han säger ”hej”, jag säger ”hejsan” tillbaka, tack gode gud för tequila som gör att man vågar öppna munnen och släppa ut ljud som bildar ord. Han frågar vart vi ska någonstans och vi förklarar att vi är på väg till Lazur, jag frågar om dem vill följa med. Självklart skulle dem först till ett annat ställe, men han tittar mig djupt i ögonen och säger: ”vi ses senare, vi kommer dit om ett tag”. Ha tänkte jag, säkert att dem kommer att göra det! Vi går dit och lever på hoppet, dricker några fler drinkar och väntar. Fram mot småtimmarna kommer dem, han går fram till mig och vi börjar dansa. Efter en stund sätter vi oss alla vid ett bord och pratar, han håller om mig och redan då visste jag att det här är mannen i mitt liv.

Att ett samtal med så få ord kan betyda så mycket, ett samtal med myllrande liv runtomkring och alkohol i kroppen som gör oss lite modigare. Många gånger gör alkohol att saker och ting bara blir fel, men i mitt fall var det en positiv faktor som gjorde att jag vågade prata med honom. I vanliga fall hade jag varit väldigt blyg och säkert bara gått där ifrån efter att han tog mig i armen. En annan positiv faktor var nog att samtalet skedde just i förbifarten, då hann det inte bli jobbigt krystat som det lätt kan bli när man pratar med folk man är rå tänd på. Man får dubbla hjärtslag, blir generad och börjar stamma. Men nu gick de så fort att man knappt han reflektera över vad som hände.

Från min sida var det många känslor med i samtalet, som tjej hänger man gärna upp sig på saker och speciellt killar. Man fastnar vid tanken att de här måste vara menat att vara eftersom vi såg varandra redan på Arlanda, det händer ju bara på film. Man börjar fundera om vart han bor, tänk om han bor långt ner i småland och jag aldrig skulle få träffa honom igen efter denna resa, eller om han hade tjej och bara var en playar. Mina svar fick jag senare under kvällen och allt verkade matcha mitt liv, lite för bra för att vara sant. Nu sitter jag här i ett parhus i en förort i Stockholm, har tre fina barn och en skitsnygg man som jag trånade efter redan första ögonblicket jag såg honom på Arlanda. Det har gått 6år sen min resa och vårt första samtal, ett samtal som ändrade mitt liv helt totalt och som ligger till grund för hur jag lever mitt liv idag. Hade han inte gripit tag i mig nere i Bulgarien och sagt hej, är jag säker på att jag inte hade haft två barn, jag hade definitivt inte varit gift eller levt ett riktigt Svenssonliv. Vårt möte är som på film och jag måste säga att jag tror på kärlek vid första ögonkastet och att ett förhållande som går fort fram visst kan hålla och vara lyckligt. Vi blev gravida 1 månad efter att vi kom hem, 9 månader senare kom Emilio. 13 månader efter det kom vår andra son Enzo, i juli 2009 gifte vi oss, i juni 2011 kom pojke nr 3. Vi har tänkt att leva lyckliga i alla våra dagar tills döden skiljer oss åt.

 

 

Första kvällen i Bularien <3 

   


Saker som får en att fundera.

· Varför måste man boka tid hos en

synsk?


· Om superlim nu fäster på allting,

varför fastnar det inte på insidan av

tuben?


· Varför stavas inte palindrom så det blir

samma ord baklänges?


· Varför heter det rusningstrafik när

bilarna kör som långsammast?


· Varför trycker man hårdare på

fjärrkontrollen när batteriet håller på

att ta slut?


· Varför kommer pizzan snabbare till

kunden än ambulansen?


· Varför beställer folk dubbel

osthamburgare, stor pommesfrites och

Cola light?


· Varför köper vi hotdogs i 10-pack och

korvbröd i 8-pack?


· Varför målar kvinnorna sina ögon med

öppen mun?


· Varför är inte ordet förkortning

kortare?


· Varför trycker vi på start när vi vill

stänga av datorn?


· Varför finns det inte kattmat som

smakar mus?


Varför står det på hundmatsburken "ny

bättre smak", vem har testat detta?


· Varför tvättar vi handdukarna,

händerna är väl rena när de torkas?


· Varför använder Kamikaze flygarna

hjälm?


- Vems idé var det att stoppa in ett "s" i

ordet läspa?


· När man köpt en ny boomerang, hur

blir man av med den gamla?


· Hur kom "gå ej på gräset"-skylten till

gräsmattan?


- Finns det ett annat ord för synonym?


- Om det blev jordbävning på mars, vad

skulle det kallas då?


- Varför tillverkar de inte plan i samma

material som den svarta lådan, den

håller ju alltid?


- Om en rökare vaknar efter tio år i

koma - vill han då ha en cigarett?


- Kan man kalla en grupp med vackra

negresser för bruna bönor?


- Journalister som rapporterar från

svältområden - vad äter de?


- Får fisk kramp då de har ätit?






Xbox psykbryt

Min älskade lilla Emilio har blivit en riktig tvspels nörd, om han får kan han sitta i timmar och spela. Jag tycker väl igentligen inte om att han spelar så mycket, kan själv inte se tjusningen i det men Magnus tycker inte de gör så mycket. För några veckor sen fick han ett nytt spel, "lego indiana jones 2. De är igentligen från 7år och om jag varit med när dom köpte de hade jag nog sett till att han valt nått annat för hans ålder. Men nu har han spelet och spelar det flitigt och är faktist riktigt duktig. Men ibland blir de inte som han vill, att de är nån sak han inte hittar eller förstår hur man ska göra. Då vill han gärna ha Magnus hjälp vilket Magnus oftast uppskattar med tanke på att han själv tycker de är kul att spela. Men de gånger han inte kan hjälpa till, som igår tex när han stod ute och grillade. Då får Emilio ett riktigt psykbryt och blir helt förstörd över att inte klara banan. Ja tycker inte de är ett sunt beteende och har verkligen svårt att förstå hur man kan bli så arg på ett tvspel. Nu när vardagen kommer igång får de bli mindre av den varan för att få höra ett sånt här utbrott varje dag är inte bra för någon.




Han säger en sak, men visar något annat

När de stora grabbarna lagt sig var de dags att ta tag i träningen, Magnus tog Edrian som började bli trött. När han är trött så blir han väldigt skrikig, han kan lixom inte komma till ro. Spelar ingen roll om man bär på honom eller om han ligger i famnen. Jag har kommit på att han blir lugn efter en stund om man kör han i vagnen över en tröskel. Man gör ju i princip vad som hälst för att få tyst på sitt barn som skriker. Min älskade man däremot sitter med honom i soffan eller går runt å låter han skrika och skrika, trotts att han vet att kör han vagnen en liten stund så blir han lugn sen. Påpekar jag detta snäser han bara ” ja tänker inte köra någon vagn!”. så att försöka träna och fokusera är inte de lättaste när ens lilla bebis skriker i rummet bredvid.

Visst detta var inte så farligt, utan själva poängen med denna upplysning är att under dessa 6år som jag och Magnus varit tillsammans har han varit väldigt upptagen. Han har haft sin sport i snitt 3 gånger i veckan nästan året runt i 6år, medan jag varit hemma med barnen. Han har gång på gång sagt att jag också måste skaffa mig något intresse och hitta på saker oftare.
Men jag e som alla andra mammor jag känner, man e dum nog att inte ta för sig och unna sig att göra saker för sig själv. Jag har fortfarande lite svårt att hitta på saker själv och lämna över barnen till Magnus, men jag börjar bli bättre på det. Dock så börjar jag tro att kommentaren man fått höra hela tiden ” självklart älskling ska du göra nått för dig själv, de är bara att göra det”, är en liten lögn. Visst männen kanske menar de innerst inne, men har lite svårt att visa det. För medan dom säger orden står dom ofta där med ens skrikande barn och ser helt handfallna ut, å anstränger sig inte så värst för att få slut på skriket. Så de är inte så konstigt att jag som mamma inte kan åka iväg å göra nått för mig och njuta av de, samtidigt som det gnager i bakhuvudet att om mitt lilla ömtåliga oskyldiga barn skulle få psykbryt å bara skrika så skulle Magnus få samma psykbryt.

Så jag skyller på mamma radarn att vi inte har förmågan att ta oss den fritid vi behöver och vill ha. De är inte vårat fel och vi får alltså klaga och va avundsjuka på våra mäns fritid eftersom det inte har med den enskilde individen att göra utan mamman i oss.

Ibland saknar jag de galna partynätterna där jag bara var Iluna
   


stranden

Idag blev det äntligen en tripp till stranden, med en numera 5,2kg Edrian och massa packning mötte vi upp fam Zetterman på hässelby strandbad. Killarna badade och jag höll mig i den svala skuggan, att bränna sig på ålderns höst e nått jag vill undvika, tydligen får man fler rynkor ju mer man solar. Så ja kan acceptera att va lite vinterblek på sommaren om ja slipper alla jäkla linjer i ansiktet som börjar smyga sig fram.
Är lite tråkigt att våra stora killar inte kan vara stilla i ens 5min, de är annat de med lilla Liam som ligger skönt å softar på en handuk utan att göra mycket väsen av sig.
Chrisse och sofie kom också ner, men tyvärr tog dom med sig massa moln så vi blev inte så långvariga på badet.
Dom hakade på oss hem sen, är alltid kul med lite besök å att få en chans att sitta å snacka lite vuxen saker e väldigt skönt. Man sakar att ibland bara få vara Iluna, inte en mamma eller fru som alla tjatar på hela tiden.

Magnus sätter på grillen i detta nu och de blir härligt kött, färskpotatis och majskolvar. Bäst att inte äta för mycket så jag pallar min 40min på kinecten, är inte så sugen idag heller, men bara å bita i bulldegen på magen å göra det. som belöning är det ett avsnitt av Livet på BB kl 21.

Dagen har hitills varit trevlig och kvällen blir nog lika bra.


God natt gott folk! Nu ska vi sova så vi o...

God natt gott folk! Nu ska vi sova så vi orkar med en dag imorgon oxå. Då blire BVC å sen äntligen stranden, hoppas Edrian sköter sig bara.


img_8437 (MMS)


Min BFF

Att ha en riktigt nära vän är så viktigt, jag är så otroligt lycklig över att ha en sån där vän som man vet alltid finns där. Någon som inte dömmer eller försöker få det att se ut som att gräset är grönare på andra sidan. Jag har flera väldigt goda och fina vänner som betyder mycket, men bara en som betyder allt. Vi har gått igenom så mycket tillsammans och vårat liv har sett väldigt lika ut ända från att vi varit små. Jag kan verkligen säga att jag hittat min själsvän som alltid finns där för mig och som jag alltid finns där för.

Jag och Annelie träffades första gången 2006 efter att jag skapat en tråd i ett nätforum, jag sökte vänner i sthlm som var mamma lediga. Annelie svarade och vi planerade en fika dejt, jag var riktigt nervös inför träffen. Kommer ihåg hur hon kom upp för trappan i sumpan med sin ljusrosa vagn med en underbar liten flicka i. Vi gick och handlade lite fika sen promenerade vi hem till mig. Från den dagen har vi varit vänner, vi har gått igenom föräldralivet tillsammans, allt roligt och allt tufft.

Vi kommer föralltid att vara vänner och jag är så glad att jag har henne, en av de underbaraste personer jag känner <3

  


sanningen av hur kroppen blir efter en graviditet.

Nu har man fått sitt barn kanske gått igenom en helvetes graviditet, då tänker man att äntligen är allt jäkelskap över. Men icke, bara för att ungen e ute betyder de inte att allt blir som vanligt igen.

Efter att ha gått igenom en flera timmar lång förlossning, haft fruktansvärt ont, krystat för kung och fosterland för att få ut det super stora huvudet genom det super lilla hålet. Då ska man krysta ut kakan av liv, moderkakan som din lilla älskade har legat i, som gett lite va ditt liv till ett annat. Man ligger där som i en lycklig dimma med ett litet nyfött barn på bröstet, man kunde inte vara lyckligare. Då kommer dom med nål och tråd i högsta hugg och förstör allt, de är dags att se hur stor förödelsen är, har man klarat sig med några fjuttiga bristningar eller har hela muffen spruckit sönder. Man tycker att efter att klarat smärtan av en hel förlossning såå är några stygn en barnlek, men fy så jobbiga de där stygnen är, visst man får bedövning men den gör ju för fan lika ont som nålen dom syr med. Jag har fått sy efter varje förlossning tyvärr, inte så värst mycket om man jämför med andra man hört om, men tillräckligt många för att man inte kan låta bli att tycka lite synd om sig själv.  I och med att ett huvud tryckts ut genom ens heligaste och dessa obehagliga stygn så ser man ut som andra världskriget down under. Man är svullen så att de skriker om det, de är ömt och svider, att sätta sig på en stol är ett rent helvete och att kissa ska vi inte tala om. Dom första gångerna fick ja kissa i duschen för att de inte skulle svida så mycket. 2 an ska vi inte snacka om att försöka göra efter en förlossning, man är livrädd att alla stygnen ska spricka upp när man tar i.

Avslaget de är det nått folk glömt bort att berätta om, att man kommer ha värsta niagarafallet mellan benen i 4-8v veckor. En av de sakerna man tycker e så skönt med att va gravid är att slippa mensen, men där får man tillbax med råge, att blöda så länge efteråt, inte få bada eller använda tampong de e riktigt ruttet.

Den fina runda magen har förvandlats till en tom deg, man ser ut som om man är i 5månaden och måste fortfarande använda sina mamma kläder. På vintern är det okej då bylsar man ändå på sig massa kläder, men jag som fick på sommaren nu har haft svårt att acceptera den degiga kroppen graviditeten lämnat efter sig.

Dom härliga stora brösten blir som tomma påsar när mjölken försvunnit, dom hänger som taxöron. Man ser numera ut som tanterna man stirrade på i badhuset när man var liten, å tänkte att sådär kommer jag aldrig se ut, men de fick jag äta upp.

De vackra tjocka håret och de starka naglarna är också ett minne blott, med takt att alla hormoner försvinner från kroppen så försvinner också håret. Man fäller mer hår än en hund som tappar vinterpälsen. De är verkligen helt groteskt, när man tvättar håret kan man dra bort stora tussar med hår från huvudet. Tänk om man kunde få tappa håret på t.ex. benen eller muffen istället.

Sen har man ju kvar bristningarna visst dom bleks med åren men dom är ändå där, magen kommer aldrig gå tillbax helt och brösten hänger där dom hänger, man blir sig aldrig mer lik mellan benen. Jag vet att jag kanske låter lite väl negativ när jag beskriver kroppen som kommer på köpet efter en graviditet, man får ju ändå vara med om värdens största grej. Man har skapat ett barn tillsammans med den man älskar. Vi kvinnor går igenom allt detta flera gånger  oftast för att sätta barn till världen. Men vad får mannen för permanenta men av att få barn? Ingenting, han får höra lite tjat och gråt under några månader men de går ju över. Han slipper gå upp minst 15kg, få en bull mage, hängiga manboobes, en demolerad kuk, bristningar på magen, tappa nästan allt sitt hår, blöda flera veckor och va livrädd för att bajsa, plus att han slipper trycka ut något jätte stort genom något jätte litet och ligga i flera timmar i svår smärta. Jag tror att om det hängde på männen att sätta barn på denna jord, då skulle de inte finnas många ungar, tror de finns väldigt få män som skulle gå igenom allt detta bara för att få ett barn!

Emilio nyfödd 2006-03-31
Emilio nyfödd 2006-03-31
Enzo nyfödd 2007-04-17
Enzo nyfödd 2007-04-17
Edrian nyfödd 2011-06-18
Edrian nyfödd 2011-06-18


Sanningen om en graviditet

Innan man blir gravid så har man fått höra att kroppen förändras en massa, att man går upp i vikt, får finare hår och starkare naglar, man blir mer andfådd och lite grinig. Men när folk har berättat detta så tycker jag att dom förskönat livet som gravid en hel del, dom har lixom av bara farten glömt vissa små detaljer som händer medan man väntar ett barn.
Som tröttheten t.ex., de första månaderna är man som i en trötthetsdimma som inte går att beskriva, man skulle kunna sova dygnet runt utan problem. Sen illamående på detta gör att det vardagliga livet kan bli riktigt svårhanterligt. När jag väntade Emilio så bodde vi ovanför en pizzeria, deras fläktar gick ut mot vägen och luften smög sig in genom våra fönster. Att ha denna osande feta stank konstant medan man mår illa var ett helvete. Jag kunde inte äta pizza under hela graviditeten.

Sen något folk gärna låter bli att berätta är att med denna stora förändring i kroppen och en växande bebis i magen gör att tarmarna inte riktigt funkar som dom borde. Man blir ofta onödigt hård i magen, sådär hård att man springer på tjotta flera gånger om dan men utan resultat. Eftersom bebisen tar mycket av ens näring och blod får man ofta järnbrist, för att hjälpa upp denna brist behöver man äta tillskott som gör att man blir ännu hårdare i magen. Om man någon gång skulle lyckas få ut skiten så är den alldeles kolsvart pga. de där jäkla tabletterna. Något som denna härliga förstoppning också kan leda till är hemorrojder, där hade jag dock tur och slapp det. Å har man alltid varit en sån som kunna hållit sig från att prutta är de bara att släppa på hämningarna och acceptera att ändtarmen e nått man inte kan kontrollera så bra. Jag blev riktigt gasig å ofta bara slank de ut en liten fis utan att jag kunde göra nått åt det. En gång när jag väntade Enzo och skulle åka buss så kastade Emilio nått på golvet, jag böjde mig ner för att ta upp de å la av värsta prutten. de va så pinsamt, men sån tur var kan man alltid kan skylla på barnen när sånt händer, så jag tittade på Emilio och sa "men lilla gubben vilken brakfis".

Sömnen blir ofta lidande av denna lilla växande varelse, inte bara pga. alla sjuka drömmar man har. Jag kunde drömma att jag skulle föda en massa hundvalpar, att de var en vuxen människa som kom ut. En gång drömde jag att de var en alien där inne som sen skulle ta över världen.
Ju mer magen växer ju svårare är det att hitta en skön sovställning, man är varm och svettas, ligger man på ryggen har man svårt att andas, att sova på magen är inget alternativ. Å ska man följa rekommendationerna så ska man sova på vänster sida för att annars får både mamman och barnet för lite syre i kroppen för att allt trycker mot stora blodådror. Jag som led av svår foglossning kunde inte ligga längre än ca 15min på samma sida, sen började det värka så mycket att jag var tvungen att vända mig, vilket var ett stort projekt bara det.
Man kan tycka att detta borde räcka för oss gravida, men som grädden på moset så vaknar man några gånger per natt av kramper i vaderna, de är så läskigt att vakna av den smärtan och inte ha en aning om vad man ska göra.

Att ha olika cravings är ofta vanligt, jag har alltid blivit en riktig sucker för frukt, denna gång levde jag på vattenmelon och jordgubbar. Lakrits snören var också något jag suktade efter. Något som kunde förstöra aptiten var sura uppstötningar, i slutet brände de nästan konstant i halsen av dessa nedrans uppstötningar. Man fick gå och knapra i sig torra äckliga tabletter från apoteket.

Bristningar är något man räknar med, de kan man ändå förstå för om huden tänjs ut så pass mycket som den ändå gör är det inte så konstigt om den spricker på vägen. Jag hade ändå tur och fick inte så värst mycket, vissa får hela magarna fulla eller hela rumpan och låren.

Brösten de fylliga runda älskade brösten, de måste vara de kroppsliga fördelarna med att vara gravid. Jag älskade att få stora tuttar, man kände sig så otroligt kvinnlig. Å att håret blev vacker, tjockt och glansigt va inte helt fy skam de heller.

Vikten, de flesta går upp minst 10kg men de flesta ligger nog på runt 20kg eller mer nu för tiden. Att gå upp så mycket är riktigt tungt, man känner sig ändå som en fet flodhäst när man vankar runt ute på stan, å har man då lagt på sig lite extra än de som man måste gå upp för att barnet ska kunna leva i magen så är de inte så kul. Många samlar på sig massvis med vatten och svullnar upp i fötter och ben. Måste vara riktigt obehagligt.

Som ni ser finns de en massvis man måste stå ut med som gravid, har säkert glömt en massa olika saker och vissa orkar jag inte ta upp, som grinigheten, känsligheten, att man får yrsel och kan svimma, foglossning, extra hårväxt osv.


Emilio i Magen
enzo i magen
Enzo i magen
Edrian i magen
Edrian i magen


solen en bebisförälders värsta fiende.

fy idag är jag trött, Edrian vaknade tidigt och va pigg. Överlämnade han dock till Magnus när dom vaknat så jag fick sova nån timme till. Solen skiner idag också vilket jag skulle älskat om jag inte hade en bebis. Solen blir tyvärr en ganska så jobbig fiende med små barn, de blir varmt deras hud tål inte strålarna och hur man än förösker skydda vagnen så lyckas den ändå ta sig in. Resten av familjen hade tänkt att gå till stranden idag igen, ja e sugen på att följa med men vet inte om de är för varmt för Edrian. Ja har inte varit en ändaste gång på stranden i år vilket känns lite trist, jag hade ifs förberett mig på de eftersom man inte kan bada efter förlossningen å att de nya bristningarna inte ska vara i solen om de ska läka fint. Men kroppen har återhämtat sig bättre än jag trodde så skulle kunna bada nu ändå. För er som inte vet vad som händer me kroppen efter en grav så ska jag berätta det vid ett senare tillfälle.

Får se om jag tar en promenad till badet ändå för att få röra mig å kanske ett snabbt dopp.

innebandy

Idag har mina stora grabba kört lite kvälls bandy, riktigt kul hade dom. De är inte alltid som dom kan leka så bra tillsammans å jag blir aldeles varm i hjärtat av att se dom tre. tänk om några år kan Edrian också vara med och lira. Jag som själv avskyr allt vad sport heter håller mig tacksamt i bakgrunden.



Lilla Edrian som växer så fort. Tänk att d...

img_5583 (MMS)

Lilla Edrian som växer så fort. Tänk att de gått 6. Veckor sen han kom till våran lilla familj!!!


tattoo

Jag har länge velat göra en tatuering, jag var faktis en hårsmån från att göra en, var tillomed en tatuerare som skulle börja skissa upp. Men då fick jag reda på att jag var gravid och ville vänta med det. Nu är ja ju inte gravid längre och är riktigt sugen igen. Problemet är att jag inte har något självklart motiv ännu, jag vet bara att jag vill få med barnens namn och sen en färgglad och unik tatuering. Jag har alltid haft tanken att ha den mellan skulderbladen och upp lite i nacken, men nu börjar jag tänka om. Kanske skulle det vara fint att ha det på insidan av överarmen. Då är det lättare att dölja det om man vill.

Ja tycker de är svårt att veta vilken tatuerare som e bra och som kan förstå hur jag vill ha det när ja inte själv vet riktigt. Å ja är en sån fegis att ja tycker de är lite jobbigt att gå in i studion där alla hårda killar sitter fulla med tatueringar, känner mig lite malplacerad där. Så har förösk få folk på internet att hjälpa mig skissa upp nått fin, men de går inte så bra tyvärr. Så om det är någon som vet ett bra ställe eller som själv e duktig på att skissa så hojta till.


Om jag skulle ha den i nacken vill jag ha denna form tror jag... Men vet inte kanske de är för stort å blaffigt och att jag skulle passa bättre att ha den på armen. Men å andra sidan där kommer ju gäddhänget om några år och då kanske tatueringen blir aldeles ful.

RSS 2.0