supereffektiv!

Hej svej! Jo jag lever och mår bra men har haft full rulle hela veckan. Ni vet att jag tjatat om att göra om i sovrumet, att de är så mörkt och trist. De kostar ju alltid en massa och göra om i ett rum. Men jag tänkte ne nu jäklar ska jag sluta snacka och göra något åt saken. Jag får hålla mig till en så liten budget som det bara går, så jag åkte till läkarmissinen där dom säljer kläder och möbler. Så fort jag kom in där såg jag två sängbord som skulle vara perfekta med lite ny färg på. Sen av bara farten råkade jag hitta ett soffbord, precis i den formen som jag velat ha men som e svin dyra i affärerna. Så jag tänkte att de borde gå att måla vitt och få det bra, så med två sängbord och ett soffbord för 350kr var jag rätt nöjd. Jag stod där med Edrian i vagnen och Magnus va någon helt annan stans. Så hur sjutton skulle jag så hem allt, jag ringde svärmor som är hemma och är sjuksriven och jag hade turen att hon var hemma och snällt skjutsade hem grejerna. När vi baxat in allt i den lilla renon fick jag skynda mig till bussen medan hon körde mot huset.

För er som inte känner mig så är jag en sån där mäniska att om jag kommit på en sak så ska de ske nu på stört hälst igår. Jag har svårt att vänta på att få göra saker så när vi kom hem sprang vi till bussen igen och mot ikea och färgaffären. Vit färg, vit sprey färg, och sängben, och sandpapper. sen vart de att skynda hem och hämta på dagis, få dom att hjälpa mig att slipa möblerna. Sen blev de middag och medan de var bolibompa och Edrian sov passade jag på att börja måla. sen var de bara att vänta 16 timar på att de skulle torka andra varvet.
Sen igår var jag så otroligt effektiv att jag nästan blir rädd för mig själv, först var jag på banken med magnus och låna lite pengar från barnen till räkningar, sen drog vi hem och jag målade ett varv till. Efter det hoppade vi på bussen till barkarby där jag köpte lampfötter, skärmar, 5m vitt tyg och gardinstång knoppar. Sen drog vi hem, då monterade jag ner våran sängstome, bar ut allt, satte på sängben på båda sängarna, töme de gamla sängborden och satte in dom nya, jag tömde min byrå och satte i edrians rum för att få mer plats i vårat rum, sen spreyade jag våran kvino klädgrej vit. Jag sydde gardiner, satte upp dom och ställde lamporna på plats. Jag hann även beställa en sängkappa och två runda lycktor till fönstret. Så de kan jag verkligen kalla en effektiv dag!!!

Så nu är de super fint i vårat sovrum, de är inte riktigt klart för jag vill hitta en fin stor tavla att sätta ovanför sängen, sen kanske lite nya kuddar och ett nytt överkast. Sen tror jag att jag är nöjd.

Jut nu är min mamma och syster här, de är alltid kul och barnen blir så glada. Ikväll kommer vi tjejer nog dra iväg på bio vilket blir super mysigt. Jag lämnar Magnus hemma med pojkarna vilket han kan ta, för i morse var han riktigt jäkla seg att jag höll på att gå i taket. Ni ska få höra, Emilio hade tid på BVC kl 8.30 och jag mamma och Melissa skulle åka iväg 8.40 in till stan. Så när jag vaknar gör jag mig helt klar, jag duschar klär på mig sminkar mig. Jag äter frukost och fixar de till pojkarna. Sen klär jag på alla tre, jag packar skötväskan och borstar tänder, tar på jackor och skor och sen är dom heeelt klara. Karln fick jag säga till hela morgonen att han skulle kliva upp för att annars skulle dom inte hinna till BVC. Han som är en riktig tidsoptimist går upp när jag börjar klä på barnen ytterkläderna. Helt yrvaken har han glömt vart han lagt bilnyckeln. Medan han letar hinner emiliotappa humöret och vill inte alls till BVC, så han springer ut och gömer sig, detta är 8.20. De tar ca 8min till BVC och jag springer som en tok och letar efter ungen. Magnus sätter sig tjurig och på dåligt humör i bilen och väntar. Jag blir mer och mer stressad, hornen är på väg ut genom pannan och jag är riktigt svettig. Ungefär 8.35 när vi skrikigt att dom åker till dagis utan honom kommer han fram flinandes. Så de var bara å skita i kontrollen och åka till dagis. Vist detta kanske inte är en så stor sak för andra, men för mig är det en big deal! Jag har svårt för att vara sen till saker jag är hellre 30min tidig än 5min sen, magnus är precis tvärtom. De är väl okej men jag tänkte at om jag fixar allt och han bara behöver köra så borde de väl gå bra. Men där fick jag på näsan de blev som det ofta brukar bli att de är något strul som kommer ivägen som de nog är för de flästa när man har barn. Derför tycker jag att man alltid ska räkna med minst 10min på det oförberädda så man inte står där och missar de man ska göra. Eller har jag fel?






Vad tror ni passar de kanske bäst med en svartvit tavla?? Eller en i färg?

Laser

Dagen började bra, sen blev den bara bättre och avslutas kanon. Magnus körde i riktning gamla stan och jag nyfiken som jag är försökte luska ut vart vi skulle någonstans. Men han är inte som mig och kan hålla sig för att berätta hans små planer. Först gick vi runt ett tag på kullerstenarna och kollade runt. Sen vid 11 tiden gick vi till våran planerade detination. Vi kom fram till Gamla stans laser och kirurgmot, då kunde jag ana lite vad som skulle komma, och när han sa i porttelefonen att jag skulle på en kulsutation örstod jag. Nu tror ni säkert att jag skulle på en bröstförstorings konsultation, visst hade de varit kanon men så väl känner jag min man att han inte råkar ha 50000kr till övers. Så de jag skulle göra var att se om jag är en bra kandidat för hårborttagning med laser. Hon kollade in min stickiga bikinilinje och tyckte att jag har hårstrån som borde svara bra på behandlingen. Så på fredag kl 10 ska jag på min första behandling, jag hoppas verkligen att detta kommer att fungera på mig. Tydligen är det ungefär 2-3% av befolkningen som inte svarar alls på laserbehandlingar, vissa fungerar de bara ganska bra på och andra super bra. Så jag hoppas jag tillhör de sistnämnda, för de skulle vara så otroligt skönt att slippa raka bikinilinjen och bli helt röd prickig och få massa utslag. Så jag är super glad och är stolt över att min man lycktas komma ihåg vad jag tjatat om och jag ha lite svårt att ta in att jag fick både de dyra krämerna jag önskade mig plus 6 behandlingar av lasern.
Så denna dagen har varit kanon jag bestämde tacos till midag och det var riktigt gott, snart ska killarna sova och då ska Magnus på träning och jag sätta mig och kolla på ett sprillans nytt avsnitt av Gossip girl.

Så jag är helt klart jätte nöjd och glad över min dag och den kunde inte varit bättr, de var speciellt mysigt att strosa runt med älskling i stan och sen en glad lunch på Vapiano med en sovande Edrian i vagnen.

Så tack tack tack min fina man för denna fina dag!!!!


Grattis till mig.

Idag är det min dag precis hela dagen, det har varit en mysig morgon med mina grabbar, dock lite små bråk och tjaffs men de är väl som de ska. Fick de fina krämerna som jag önskat mig, jag vet att dom inte var billiga så tack snälla Magnus!!! Om en stund ska vi in till stan, har inte en aning om vad vi ska göra där. Så ska bli spännande att se vad denna dag har att erbjuda. Hurra för mig!!!


Maria & Jose producerade mig
någon gång januari 1984


den 27 september 1984 i mammas famn.
  
En liten bus Iluna      Myser i soffan med pappa.


På dessa bilder är jag runt 6-7år. De var härliga tider.


11-12år Håller lillsyrran i famnen 1997. Tänk va stor hon är nu!




   
År 2005 har jag funnit
mig en karl och skaffat
mig ett barn.


2008 har jag två barn
och flytt till fjärran land
med bästa Annelie.


dagen för dagen...

Idag är dagen före den stora dagen, imorgon blir jag hela 27år! Jag kan inte riktigt fatta det, tiden går så otroligt fort och jag känner mig fortfarande som 19 i huvuet. Jag kan gå och jämföra mig med alla ungdommar och tycka att jag är som dom. Men sen när jag tänker efter får jag en chock, jag är ju faktist 8 år äldre än dom. Så jag kan verkligen förstå de tanter som går runt i ungdomskläder, använder slang och förösker ställa sig in hos den nya generationen. För jag antar att i sinnet kommer man alltid vara ung och kroppen bara far iväg utan att man hinner hänga med. JAg kan inte riktigt bestämma mig för om det är en bra eller dålig sak, klart de är super om man förblir ung i sinnet och kan ha kul och njuta av livet. Samtidigt kan jag tycka det är lite tragiskt och patetiskt med många av 50-60 åringarna som hänger på kvartetspuben och i tajt magtröja och skinn byxor och försöker få en yngling på kroken. Jag har bett Annelie att lova över jag vet inte vad att hon måste hindra mig om jag vill ta på mig kidsens mode när jag är 40+, om jag inte kan bära upp det förstors ;)

Ne men de känns väl sådär att fylla 27 ett steg närmare 30år och jag är spänd på att se ifall jag kommer hamna i den ökända men fruktade krisen. Jag hoppas inte det men man vet ju aldrig. Som sagt rynkorna har redan börjat infinna sig i fejan och de inget jag är super glad över. Så derför är detta bland det första året som jag verkligen tjatat om vad jag önskar mig, annars brukar de inte spela så stor roll tycker jag, men iår vill jag verklgen ha saker från EmmaS hudvårdsserie. Så vi får se om mina böner har blivit hörda eller inte. För övrigt kommer de säkert bli lite skönsång och glass i sovrumet innan barnen ska till dagis. Jag själv hade en tid att passa i Vällingby men Magnus fick mig att ställa in den. Han har tydligen planerat nått som han jag och Edrian ska göra, mycket spänande att se vad han kockat ihop.

Sen måste jag bara säga att det doftar ljuvligt i vårat kök, håller på att göra en glaserad helstekt kyckling med rotfrukter. Ska bli super got (hoppas jag). Jag är inte så jätte bra på att laga mat, jag skulle nog kunna vara det om jag ansträngde mig. Men tycker de är så trist och göra de sen är det ändå ingen som äter av maten.


Har hört att röda näsor är inne i år.

Nu är barnen på kalas och jag lär inte få sova nått eftersom edrian sov i vällingby och påvägen hem. Men de e bara å gilla läget. Jag måste bara säga att vilka underbara och snälla killar jag har. De är inte alla som kan gå lugnt i ett fullproppat vällingby med sina barn. Vi hade turen att komma dit mitt under vällingby dagarna, så de var roliga uppträdanden, djur, brandbilar och annat kul. Emilio prövade att gå på lina vid cirkus skolan och han va jätte duktig, vi fick även mycket vackra clown näsor av de snälla kilarna som jobbade med skolan.
Ibland kan killarna vara rent ut av riktigt jävliga, dom hittar på massa sattyg och är så sjukt envisa båda två. Oftast kommer alla de här jobbigheterna på hemma plan och jag antar att de är okej så länge dom sköter sig när man är bland folk. Jag är glad att säga att dom oftast sköter sig exemplarsikt, dom sitter fint på bussen lyssnar nästan alltid när jag säger något när vi är ute. Så igentligen borde jag inte klaga på att dom e lite väl busiga ibland här hemma, dom är ju ändå barn och barn ska få busa och va små djävular ibland. Jag kan bara tänka mig hur besvärlig jag var som barn, jag har bla fått höra att en gång hade jag fått tag på en stor tjock svart spritpenna. Vi hade en stor hörnsoffa hemma och jag hade klättrat upp på den och sprungit fram och tillbax med pennan i högsta hugg och målat vackra ränder på väggen. Hade mina ungar gjort nått sånt då skulle jag bli skogstokig. Jag hade satt dom i arbete direkt med att skrubba och sen måla över det igen. Så jag är otroligt stolt och glad över mina fina barn, jag hoppas Edrian blir lite lugnare än sina bröder dock men den chansen är nog liten. Dom kommer säkert lära han allt dom kan och få han att göra massa dumheter. Men de hör väl till antar jag. Ikväll kommer Magnus hem igen å de ska bli härligt, få se om han är lika buss och kramsugen som han var när han åkte i fredags.

 

Bergsturken.

Det här med hår är en märklig sak, att de kan gå i vågor och ena året är det okej med lite hår på benen och muffen och de andra ska man se ut som en slät liten babyrumpa. Jag själv som jag nog har skrivit förut är ingen direkt idol av hår om de inte sitter på de rätta ställena som huvudet eller ögonen, allt annat hår kan jag skippa. Som jag också har upplyst tidigare så är jag halv spanjorska och med det kommer håret på köpet. Jag älskar mina ögonfransar och mitt mörka tjocka hår på huvudet. Men mitt hår på benen är inte av denna värld, när jag gick i gymnasiet så var jag inte så flitig att raka benen och fick det vackra smeknamnet bergs turken pga mina håriga ben.  Dom kan bli så håriga att ibland undrar jag vad det är för karl som stoppar in sina ben i mina fina byxor! Idag såg jag att de gått aldeles för långt igen håret var sen en luden matta över vaderna och jag fick ta tag i saken, det var bara fram med epilatorn och acceptera smärtan. Visst jag ska inte klaga på epilatorer för de är ett smart sätt att få bort hår med rötterna, men de tar sån otrolig tid. Jag skulle kunna ägna mig åt mycket roligare saker än att ta bort hår, plus att de gör ont. Så jag går runt å drömmer dagarna i ända att få ta bort allt oönskat hår med laser så att de blir borta för gott. Men de kostar skjortan och skjortan är inget jag har just nu tyvärr. Så jag antar att jag får leva med det och de skulle vara mer okej om jag inte just nu håller på att tappa allt mitt hår på huvudet. de är alltid samma sak efter varje  graviditet och jag blir riktigt förbannan över det, att man inte kan tappa allt hår på tex benen istället för de man har på huvudet?!?!? Räcker de inte med allt annat man går igenom när man får barn måste man förbannas genom att bli skalle per när man är så bussig och hjälper världen med att se till att de finns någon framtid!
  För att verkligen få er att förstå mitt enorma problem, såhär ser de ut efter en hårtvätt. Jag kan dra stora tussar av hår när jag tvättar de och de gör ont i mitt hjärta och veta att sen ska allt de här växa ut sen och då får man som en frisyr i frisyren och de är hämskt.

Nog om de ett annat problem jag haft denna morgon är att allt har gått super bra, killarna åt frukost alla var glada och pigga. sen badade dom medan jag duschade och när dom skulle klä på sig hände något. Jag tror att de var att emilio inte tyckte att strumporna satt nå bra och han gick i taket. Han kan bli så fruktansvärt tjurig för ingenting. så han bestämde sig för att ta ut allt detta över mig och riva ner alla tvätt som jag precis hängt, och jag avskyr verklige att hänga tvätt, de är de värsta jag vet. Så bara tanken på att jag skulle hänga allt skit igen fick mig att bli rätt så arg kan jag säga. Tillslut fick jag han att hjälpa till att hänga upp allt. Nu är alla klara och vi ska dra iväg till vällingby för presentköpning. Whis me good luck.

slanga snor.

Jag såg fram emot en lugn kväll med film och ladda inför morgondagen då vi måste till vällingby och inhandla present. De kommer ta på krafterna att åka iväg med alla tre dit, så skulle verkligen behövt ladda Iluna batterierna lite nu under kvällen. Men Edrian har blivit så dunder förkyld stackarn. Tycker de är så synd om han, han är ju så liten och förstår inte varför jag kommer med den stora och ondskefulla sugen. Men jag gör ju det bara av kärlek inte för att vara elak. För er som undrar vad det är för en bebismakapär jag har så är det en nässug. Man stoppar alltså som en pip i barnets näsa, på denne är det kopplat en slang och så suger man ut allt härligt snor. De kan låta rentutav vidrig och inte minst sagt riktigt elakt att göra det. Men de är en av de bästa bebis saker man kan ha, för när de små liven blir förkylda så måste snoret ut på något sätt och då är detta det bästa eftersom han inte behagar att snyta sig själv. Men han tycker inte om det alls och jag har varit tvungen att göra de ett ex antal gånger under dagen och lär bli fler inatt. För han kan inte alls ligga ner utan att de täpper igen, nu ligger han upppuffad på en massa kuddar. Men han rör sig så mycket på natten så han skulle nog åka ner om han sov så. Så jag antar att de blir till å ha han i famnen inatt om jag vill träffa John Blund några minuter. Om han inte kommer och hälsar på så hoppas jag innerligt att Edrian bestämmer sig för att sova mellan 14-16 då Emilio och Enzo är på kalas så att jag också kan sova då.

Ne sjuka barn är ingen höjdare, jag bävar för i vinter när all magsjuka kommer. Förra året hade båda killarna de samtidigt plus att jag var på G att få de. Så de va mindre spännande att springa mellan två kräkandes killar. Tänk då när alla tre får magsjuka och man ska försöka hjälpa alla tre så gott det går. Ne hua för måtte den dagen aldrig komma.

Ne ska fixa ordning min lilla mat station där uppe och ladda snor slangaren så att allt är fit four fight inför natten.

Dålig energi.

Saker och ting har fortsatt varit bra sen i torsdags kväll, men de va så typiskt för tidigt i fredags morse så åkte Magnus iväg till nån köping för att jobba hela helgen. De käns som att de kanske hade varit bra att ah han hema när man precis blivit sams eller vad man ska kalla det. Eller så kanske det är super bra att han åkte iväg för att få lite perspektiv på saker och ting plus hans beslut. Så att han verkligen är helt säker på det han sa, för jag har verkligen ingen lust att hamna där igen om några månader.

Igår var jag på Ikea hela dagen med Millan och åkte direkt och hämtade två trötta barn på dagis. Jag var hyper trött och inte alls upplagd för en massa tjaffs och sura miner. Jag tror att barnen kände av min energi och gav mig precis det jag verkligen inte orkade med. De var bråk om middag, pyjamas, borsta tänder, fredagsmys. När jag väl fått dom i säng och sagt godnatt med ett något påklistrat leende och tändstickor för att hålla upp mina trötta och tunga ögonlock, då gick jag ner för att avnjuta lite tv. Men de blev ingen långvarig avkoppling utan dom hade bestämt sig att nu är de jävlas med mamma timmarna, dom bytte sängar, skulle ligga och läsa, leka ja you name it. Allt dom inte innebar att ligga lugnt med slutna ögon skulle dom göra. Så Jag sprang där upp och ner som en tok för de ända jag ville var att ha lite lugn och ro, jag gorde de som de flästa föräldrar gör i desperata situationer. Jag hotade och hotade, med vetskapen om att detta är de sämsta sättet att få barnen att göra något som jag vill. Men vad gör man när humöret tryter och orken inte ens följde med in genom dörren när man kom hem. Såklart fungerade inte mina hot om lördagsgodis och missade kalas, så vid 20:45 gav jag upp, då hade ett barn somnat och jag tog med mig Edrian upp och gick och la mig. Jag var så trött att jag inte ens orkade se klart på Greys Anatomy och då är de riktigt illa!

Idag har jag känt mig lite piggare, barnen vaknade vid 7 tiden och de var bara att gå upp till den svala men vackra lördagen. Jag sprang mellan alla tre barnen hela förmiddagen, den ena höll på med pärlplatta den andra armband, den tredje var trött och gnällig pga en dunderförkylning och jag själv försökte städa mellan vändorna. KL 11 drog de stora iväg på fotbollsträning och jag kunde städa klart där uppe. Efter lunch och lite film blev de en promenix till centrum för lite lördagsgodis ( ni ser ja håller inte ens de jag hotar med!!). De var super skönt väder ute och jag önskat att jag hade en timmes barnfri tid så jag kunnat promenera vid vattnet. Men de får bli en annan dag helt änkelt. Ne nu vaknar Edrian igen, killarna vill ha kvällsmacka och fan jag har glömt att hänga tvätten!!! Så jag har att göra inan jag kan stupa i säng!!

BTW så just nu är magnus på ett hälrigt hotellrum med en underbar balkong, han slutade kl 17 och ska ägna sig åt att bara ta de lugnt hela kvällen, jag är inte alls avis!!!

Är du dum i huvudet eller?!?!?

Igår åkte Magnus iväg till sin match, jag fick alla barnen i säng och passade på att sitta här vid datorn hela kvällen. Vid 22:30 tiden hör jag nyckeln i låset tunga steg som kommer in genom dörren, väskan som bara släpps, en stor suck ekar i hallen. Jaha tänker jag dom förlorade matchen, så han lär va lagom trevlig nu, var en viktig match för att de ska öka deras chanser att gå upp en div. Han kommer in till mig med glansiga ögon, drar upp mig från dator stolen och säger, "jag vill vara med dig!!!!" att han älskar mig och undrar om jag någonsin kan förlåta han för hans beteende. De kändes så skönt att höra och den stora björnkramen jag fick gjorde inte saken sämre. Men ändå efter de senaste dagarnas samtal kan jag misstänksam som jag är inte låta bli att tänka, jaha säger han bara de hör nu för att dom förlorat och han är ledsen för de och märker att kanske inte fotbollen kommer vara för alltid. Så jag frågar,
-" vad fick dig till den här plöttsliga insikten?". Varpå han svarar,
- "pappa sa till mig",
-"Jaha vad sa han då?".
-" han undrade om jag var dum i huvudet och vad fan jag höll på med".
 Ni som känner Magnus pappa vet att han är en speciell liten prick med ett ordföråd som inte slösas på, han är en få ordens man och väljer ut sina meningar med omsorg. S¨å jag antar att denna lilla mening gick rakt in i Magnus och öppnade ögonen ännu mer, för ibland kanske de inte behövs massa onödiga ord, utan bara en rak och ärlig frågeställning.
Som ni som läser här säkert har märkt är min man ingen som gärna gör som andra säger, han är envisare än en sur åsna, så jag är säker på att hans 180 graders kovändning inte var bara pga att hans pappa sa ifrån. Men kanske var de dom orden som behövdes i det här fallet.

Jag är fortfarande lite skakig av allt som hänt och jag tänker inte ropa "hej" riktigt än. Vi är inte ens halvvägs över ån, jag vill kunna se att han menar det han sagt, jag vill se en frändring i vårat förhållande och bara en till det bättre. Så vi får väl se vart vi är påväg men jag tror att de börjar gå i rätt riktning iaf.

Men om denna historia har fastnat i er så vill jag be er om en sak. Kan vi inte bestämma att alla bara slutar upp och visa upp den perfekta fasaden helatiden? För de är sånna människor som gör att vissa tror att andra har de helt perfekt varje minut av hela livet, att andra är nykära hela tiden. De är sånna små lögner och falska leenden och låtsas pussar som kan göra att en man kan bli så förvirrad och tro att något är fel på ens förhållande bara för att det inte slår gnostor hela tiden. Så snälla börja vara mer ärliga mot alla i eran omgiving, jag lovar de är ingen som kommer dömma er för att saker kanske är jobbiga och går käpprått åt helvete snarare tvärtom. Ni kommer få lovord och prisningar för att ni vågar tala om det, era vänner kommer tycka att ni är starka och modiga som är helt ärliga. Då finns de också en chans att ni kan få hjälp och stöd i vilken situation ni än är i i livet. Och de gånger saker faktist är super bra och ni är lyckliga så vet också era vänner att de är helt 100% sant och att de inte är ett skelett i garderoben som gömmer sig där.

Ett skratt förlänger livet, så här får ni ett.



Jag har väl aldrig varit särskilt självironisk av mig, men på senaste tiden och speciellt nu när de är tuffa tider känner jag mer än någonsin att de är viktigt att bjuda på sig själv och att själv kunna skratta och ha roligt hur läget än ser ut. Man har sina hängisar, lite slapp hud överallt, dubbelhakor som börjar göra sig synliga och rynkor som påminner än om att håldern kryper närmre och närme gammalt stärcket. Så varför inte vara nöjd över sina härliga skavanker och istället framhäva dom?! Så de var de jag höll på med på kryssningen, jag framhävde mina underbara skavanker och jag tänkte att jg skulle bjuda er på dom. För de är faktist vetenskapligt bevisat att ett skratt förläger livet och jag vill ju självklart förlänga era liv där ute!

  
Och såhär fina kan man bli om man vågar vara lite uggly ett tag och bejaka sina udda sidor!

Sen vill jag bara säga att jag blir aldeles rörd av alla fina komentarerna, de är så otroligt hälsigt at höra att folk uppskattar min ärlighet och att ni gillar att kika in här ibland. De värmer riktigt gott nu i kaoset och jag bestämmer mig att rida på komplimang vågen hela kvällen så att jag kan sova riktigt gott sen. Så tack igen så otroligt mycket för era fina ord!

Förhållanden är som en fotbollsmatch

Jag kan vara ganska så tankspridd och ha huvudet fullt av saker i vanliga fall, men nu är det som att rymdens alla stjärnor har flyttat in som olika tankar i mitt huvud och jag är mer förvirrad än någonsin. Först får man höra att de inte finns någon kärlek kvar, att allt är dött. Sen dagen efter ne då ska det kramas och pussas, de ska klappas och skrattas. Man får komentaren "tänk om det alltid kunde kännas såhär och att man alltid vill sitta å kramas". Men halla jorden anropar en försvunnen hjärna, vad tror han? Att alla par som varit tillsammans i 6 år med tre barn och en kass ekonomi för tillfället har kännslan av att dom är nykära och vill ligga och kramas å pussas hela kvällarna? För skulle det vara så så skriv upp mig på listan för den som kan fixa det. För de är klart att man vill ha det, men jag tror bara att de existerar i sagorna och i det riktiga livet måste man kämpa för att få det man vill.

Så just nu går mitt huvud på högvarv, vad händer lixom? Vill han ha mig? är han kär ändå, kan han tänka sig att offra något av de han tycker är så livsviktigt i sitt liv för att ge mig den tiden och uppmärksamheten som jag faktist kräver av honom? Eller kanske spelar han bara gullig och trevlig för att han vill ha kakan kvar och smaska på så länge det går innan jag ryter ifrån?
Ja ni som är tjejer och läser detta kan nog förstå precis hur jag tänker nu, man har en miljard frågor, man förösker analysera varje mess, varje ord och varje beröring. Man fårgar och frågar och förösker förstå och det ända svaret man får tillbacka är "jag vet inte". Dom tre små orden får mig att vilja kräkas just nu, jag är så otroligt trött på att höra dom, för hur svårt kan de vara att ta reda på det? För mig skulle valet vara självklart, jag skulle inte tveka, alla har nergångar i ett förhållande, men de är inte värt att ge upp för de, man kämpar in i det sista och finns de inge mer att göra, då kämpar man lite till. Funkar de ändå inte då kan man "ge upp" med gott samvete och veta att man gjort allt som finns i ens makt för att försöka lösa sina problem.

De är ju lite som om livet var som en fotbollsmatch (ursäkta om jag gör sånna liknelser men ända sättet att få min man att ta åt sig tror jag, sportnörd som han är), dom som är inne på planen och spelar och ska försvara sitt lag gör ju allt i sin makt för att hindra det andra laget för att komma och förstöra deras mål som är att vinna matchen, dom kämpar tillsammans som ett team för att kunna finta, dribbla och sen skjuta ett hårt skott rakt i krysset. Om ett lag inte jobbar som ett tajt team så vinner dom aldrig matchen, sammarbete är a och o. Om någon försöker glänsa och ta mer plats aldeles ensam så skälper de snarare lagets insattser än att gynna laget.

Jag tycker de är precis samma sak i ett förhållande, är man inget team och arbetar för att nå samma mål så går de ju inte och om någon hela tiden ska vara lite bättre och lite viktigare så kommer laget tillslut att fallera eftersom alla i laget är precis lika viktiga för att man ska vinna.

Gräset är aldrig grönare på andra sidan!

Magnus va näll och tog Edran inatt så att jag fick sova. Jag trode att jag skulle ligga och grubbla halva natten, men antar att min kropp å själv var aldeles för uttömd för att ha ork att grubbla. Så jag sov som ett litet barn fram tills Enzo började gorma för att han kissat i sängen. Antar att är det inte det ena barnet så är det de andra som stör ens livsviktiga nattsömn.

Just för tillfället mår jag rätt okej, jag har gått upp och fixat ordning mig så att jag iaf ser ut som en sund människa, jag och en kompis tänkte dra iväg med barnen till kista bara för att få komma bort och få lite perspektiv på saker och ting. Hon är i ungefär samma sits som jag så de känns skönt å bara kunna vara utan att behöva klistra på några falska leenden för varandra. Å skulle det råka komma några tårar så antar jag väl att kista är den bästa platsen för det, eftersom hela centrumet ändå är fullt av dårar. Där kan man inte bry sig mindre om man gör bort sig och har kännslorna på sin arm.
Dehär med kännslor är väldigt märkligt tycker jag, för som nu, jag känner mig okej, jag kan se att jag kan ta mig igenom denna dag rätt hyfsat. Men så känns det just denna sekund, de kan vända snabbare än Luckey luke och nästa minut blir jag bara som paralyserad och gråter som ett litet barn på golvet och de känns som att hjärtat ska gå i en miljon delar. Jag bara hoppas att dessa konstiga känslostormar som kommer och går kan följa de mönster som jag vill, för det sista jag har lust med är att bryta ihop inför barnen. Jag vill inte gör dom oroliga och dom är så stora nu att dom förstår mer än vad man tror. Så det blir en utmaning att kunna hålla min gråt i trim under helgen när Magnus ska åka bort. Jag får passa på att låta tårarna flöda på kvällen och medan barnen är på kalas på söndag.

Ne livet är bra konstigt ibland, att de aldrig kan få flyta på och att man kan få må bra och vara lycklig, jag tycker att alla vi som haft en tuff barndom kan inte vi få dispans att få ett lätt vuxenliv? Är inte de rättvist? Fast jag glömde livet är inte rättvist någonstans och de är väl såna här stunder som man verkligen märker det. De är ju sällan man tänker på det när man har det riktigt bra, att fan livet är verkligen inte rättvist jag har de så bra men inte stackars agda där borta som går på knäna för att kunna överleva.
Man borde lära sig att tänka att när de är tufft så är det så de ska vara, man kan ta sig igenom det och i slutändan siner alltid solen igenom, och när man har det super bra tänka på att livet är väldigt orättvist och att de finns sjukt många som lider där ute i världen och vad kan ja göa för att kanske hjälpa dom.

Men men de är väl inte så vi människor är byggda att tänka, man ska jämföra sig med alla andra, man ska ha det bättre och vara bättre annars så betyder inte ens egen lycka någonting, för dom där borta har de ju tusen gånger lyckligare än vi. men vet ni vad, gräset är alrig grönare på andra sidan de är bara andra sidan som gått en jäkligt bra teaterkurs och lyckas kamoflera gräset så att de ser ut som en underbar vacker nyklippt golfbana, när de i själva värket döljer sig en riktig soptipp där under.

varför tror alla att de räcker att bara vara kär?

jävla piss skit, helvetes nedrans rövål, sne kuks bajs, fekalakräkningar och alla andra fula svordommar!!!! Så känns mitt liv just nu!!!
Att allt kan vara så bra ena sekunden och sen bara fallerar allt på några snabba röda. De som man hade trott skulle hålla hela livet tar slut på bara några dagar. Älskling byts ut mot Iluna, puss i smsen byts ut mot punkter, blickar byts ut mot undvikande, pussar och kramar existerar inte längre.
De är så sorligt att 6år inte betyder ett skit när de väl kommer till kritan. Kämpa och försöka lösa saker vad är de för något? Kan det inte vara värt att att lägga lite tid på att iaf ge kärleken en chans att titta fram? Inte bara ta för givet att den är borta föralltid. Jag har alltid varit av den åsikten att man bestämmer sig för vem man vill leva med och så står man för det och sen måste man jobba på sin relation. Har man ett arbete så måste man jobba för att komma någon vart, utövar man någon sport måste man träna för att vara lika bra eller för att bli bättre, vill man en sak super mycket så försöker man ju göra allt för att få det att gå vägen, har man nära vänner som man hade tänkt ha kvar som vänner så måste man ju anstränga sig och verkligen visa det. För tillslut så skulle vänerna tröttna om man aldrig hörde av sig eller bryde sig om dom.
 
Så varför tror så många att kärleken och en relation bara ska hålla sig i tipp topp utan att man behöver jobba på att hålla den vid liv och spännande? Kärlek är ju lika levande och i lika stort behov av tid, uppoffringar, kämpar anda och engagemang för att hållas vid liv och rullning. Om jag har ett arbete och bara skiter i att göra mina uppgifter och gör saker jag hellre känner för för stunden, så tacka fan för att man kommer stå där med näsan i vädret utan ett jobb tillslut. För ingen arbetsgivare skulle ta att man inte vårdar sitt arbete, så varför ska en partner behöva acceptera ett sånt beteende?
I dagens samhälle tar många sin livskamrat förgivet och bara förväntar sig att att den finns där i vått och tort vad som än händer, man tycker inte att man behöver jobba på sin relation utan finns kärleken där och älskar man varandra så ska allt bara flyta på. Men de är nog den största lögnen av alla tycker jag. Kärlek är en riktig färskvara och vårdar man den inte så håller den inte lika länge. Å borde man inte vilja ta hand om sin relation med den man älskar, för vad är viktigare i livet än kärlek? Dom som prioriterar nöjen, jobb, matriella ting kommer inte ha mycket till övers när dom väl sitter där gamla och ensamma en vacker dag. Vad spelar pengar för roll om man ändå inte kan dela dom med någon? Vad är det för roligt att gå till världens roligaste nöjespark om man är helt ensam där? Vad ska man med ett vräkigt hus till om man ändå går runt från rum till rum och dom ekar tomma?

Jag vill ha hela mitt liv fullt med kärlek, jag vill känna att jag är älskad och har någon att älska tillbax, jag vill dela allt med en person och se fram emot livets alla dagar. Jag är berädd att jobba för att hålla kärleken vid liv och få den att blomstra som ett vackert körsbärsträd som aldrig vissnar. Men det går inte om det bara är jag som känner så, ingen mening att jag sitter och kämpar själv.
Så jag antar att jag får fokusera på att ge mig själv och barnen en himmlans massa kärlek och hoppas att jag en dag träffar någon som har massa kärlek att ge till mig och är villig att försöka få den att blomma.

Kryssning

Natten va rätt jobbig, jag sov inge bra och efter varje gång Edrian vaknade och va hungrig hade jag svårt att somna om. Det är en miljard tankar som flyger runt i mitt huvud och jag har haft ont i magen hela natten. Men de är bara att gå upp och hålla god min för barnen och få i dom frukost och sen iväg dom till dagis, sen får jag väl bryta ihop när Edrian sover på dan.

Här kommer iaf lite bilder från kryssningen som var väldigt trevlig. jag och Annelie tog det lugnt vilket var skönt.

          

Livet blir inte alltid som man tänkt sig.

När jag skaffade den här bloggen så lovade jag att vara helt totalt ärlig om mitt liv och hur det är. Ibland känns de inte så kul att kanske vika ut sig själv helt och sin situation. Men varför ska jag egentligen dölja saker? försöka visa upp en fin fasad och ett hus som ruttnar innifrån? Jag är så trött på alla som skryter om sina fina och bra liv å sen så när allt kommer fram så är det egentligen skit men att man ville framställa sig själv och sin familj en aningen bättre än vad de igentligen är.

så, såhär ligger det till. Just nu är det en rejäl kris i mitt liv, vad jag ska göra åt de det vet jag inte. Eftersom det inte hänger på mig denna gång. Min käre make har en aningen många bollar uppe i luften just nu och kan inte riktigt bestämma sig för hur han ska prioritera dessa saker. Han har klart sagt att han vill sätta jobbet först just nu så att han har chans att klättra uppåt på kariärstegen. Visst tycker jag att jag och familjen ska komma först och jobb som nr 2. Men om det bara handlar om en period skulle jag kunna ta att jobb kommer först sen jag och familjen och sist alla hans inträssen som fotboll, trav, innebandy, tipset osv. Jag kan leva med det om jag får den kärlek jag behöver och att de inte går ut alltför mycket över familjen. Just nu ser det ut såhär, det är jobb, sen inträssen,barnen och sist jag. Det är något jag inte tänker acceptera, livet är för kort för att man ska gå runt och ligga på fjärde plats. Jag är värd att ligga etta, jag är faktist ett riktigt kap, visst jag kanske är lite skadad men är inte alla det? Jag behöver någon som kan älska även mina skadade sidor och leva med dom.

Jag har mått dåligt så länge och börjar äntligen må bra och känna att livet leker och att jag vill leva fullt ut. Jag tänker inte sitta och må dåligt och vara ledsen för att man lever med någon som inte kan bestämma sig för om jag är värd att prioritera eller om jobb och sport och att tjäna pengar är viktigare.

Så det är så det är, livet är väldigt tufft just nu och jag skulle gärna stoppa huvudet i sanden och vänta tills stormen blåser förbi och allt är fixat. Men som den vuxna kvinna jag är så är det bara att ta tjuren vid hornen och se till att saker och ting reds ut till allas bästa.

Jag har tre underbara barn som jag älskar så otroligt mycket och jag skulle vara super lycklig om min man bestämde sig för att tänka om och se vad som verkligen betyder något i livet, vad som ger än långvarig glädje, inte bara glädje i några timmar framför tvn när hästarna springer.

Men blir de inte som jag önskar så får det lov att bli bra ändå, jag har varit med om tuffare saker i mitt liv så jag vet att jag skulle klara av att ta mig egenom detta och komma ut levande. Visst de skulle va sjukt jobbigt och sorligt,men antar att ibland blir inte livet som man tänkt sig!

Jaha

Oj nu blev det tufft....

14km

Magnus åkte iväg igår morse till nått köping, så har hållt ställningen här hemma. Edrian bestämde sig för att jävlas med mig inatt och åt varannan timme. Så jag var helt slut imorse när Enzo vaknade och ville gå upp. Efter att jag lämnat barnen på dagis så gick jag hem igen, försökte komma på vad jag skulle hitta på fram till kl 14 för då hade jag en tid i vällingby. Trotts att jag va så aptrött, så fick jag den galna iden att jag skulle promenera dit. Ja vet de är inte långt från mig till vällingby, ca 4km. Men jag bestämde mig för att ta en rejäl omväg, jag gick ner till lövstabadet och hela strandpromenaden. Sen runt bland alla gigantiska villor vi hässelbystrand, via hässelbystrandbad, sen maltesholms badet och sist kom jag till kanan badet. Där kände jag igen mig från att jag sprungit 5km spåret i grimstaskogen. Så jag börjar knata in i skogen med Edrian i bärselen, eftersom han tröttnat på att ligga i vagnen. På nått vänster virrade jag bort mig lite där och kom nog från fel håll på slingan, och vilka jäkla backar det är, jag gick där och pustade och stönade, medan Edrian beundrade alla träden. När jag efter mycket knatande och virande kommer fram till Vällingby är jag heeelt slut. Totalt blev det en 14km lång promenad och jag var helt genomsvettig. Jag höll mig kvar i vällingby tills det var dax att hämta barnen för tanken på att gå fram å tillbax till dagis fick mina ben att darra.

Nu sitter jag här duschad, rakad, insmord, håret i rullar och en enorm smärta i hela bäcknet. Jag tror väl inte att det var det smartaste av mig att gå så långt, nu värker det rejält och de låser sig i vissa ställningar. Det kommer bli intressant att höra vad min kiropraktor säger om detta och kanske allt har hoppat tillbax igen och jag är helt sne.

Magnus har lovat mig massage när han kommer hem, får se om han håller det eller inte. Om jag får gissa blir de nog inte mycket av den varan, får masage max 1 gång per år av han. Vilket är sjukt tråkigt eftersom han faktist är riktigt duktig på det. Men men, sen blir det nog sängen rätt tidigt idag för imorn ska jag iväg på kryssning.

Ska jag vaa helt ärlig så är jag inte så super peppad på massa fest och sånt, skäms lite för att säga det men det jag ser fram emot mäst är att få sova i den lilla kolsvarta hytten, i den hårda sängen och i den svala luften. Det ska bli såå underbart skönt, ingen som kommer att störa, om nu inte Annelie vaknar med mardrömmar å behöver en tröstande axel. Då får jag ju såklart stäla upp ;)

Ne men de blir nog en trevlig liten tripp, å är jag för trött å inte orkar festa så får jag väl bara gå och sova tidigt.

Mina killar är rätt lika, går inte att ta miste på att dom är bröder.
     
Edrian                Enzo                                 Emilio


är det för mycket begärt att han tar ungen när hans kriker?

Magnus har varit ute och sålt hela dagen, kom hem vid 18.30 tiden. Han tog hand om de stora killarnas läggning vilket var skönt. När han var klar med det tog han Edrian en stund, han va nöjd och glad men så fort han börjar bli trött och gnällig. Ja då får han komma till mamma, med motiveringen, han är ju tryggare när du lägger honom.
Denna lilla grej startade mitt försök att få han att förstå att när han väl är hemma kan han väl ändå ta Edrian lite även om han skriker. Men de va tydligen inte så poppis, för han har ju jobbat hela dagen och de är faktist jobbigt. Jag försöker få han att förstå att att gå til jobbet är ju som semester jämfört med att vara hemma och sköta det mästa. Visst de kan säkert vara tufft att jobba ibland, men man sitter inte ihop med en annan person 24 timmar om dygnet, å man har inte ansvar för en annan människa som man har när man är hemma med barnen. Jag kan ju aldrig helt koppla av när jag är hemma, man måste ju alltid ha lite koll även om man sover eller ser på tv när barnen sover. Det är ju altid nån som vaknar så är ju sällan man kan se ett helt program i lugn och ro. Jag sa att jag gärna skulle byta med han och få sova på hotell en natt i veckan, bara få somna utan att behöva ha ett vakande öra ifall nått händer, kunna vakna av en klocka, gå upp å få duscha i lugn och ro, få bajsa ifred, klä på sig i sin egen takt. Sen att få gå ner och äta frukost utan att springa upp varje sekund för att hjälpa nått barn. Tänk vilken lyx! men tydligen är de väldigt jobbigt och ansträngande och mycket jobbigare än att sova hemma, för sängarna är ju så hårda att man inte sover nå skönt!
Ja kanske retar upp mig för ingenting, men jag tycker iaf att de så mycket tuffare att vara hemma med barnen än att jobba och åka runt och få vara bara vuxen inte bli kallad för "dumma mamma, eller då ska jag slå dig", att slippa  få höra barnskrik och bråk, att gå och lägga sig tröt och vakna utvilad. Aja ne nu får jag släppa det, jag erbjöd han iaf att jag kunde börja leta jobb nu så kunde han vara hemma, men tydligen skulle inte de vara bra för Edrian!!!

skulle haft en bra bh

Igår morse var jag så trött på att sitta inne, så jag packade ner Edrian i vagnen och gick ut på en promenad i ös regnet. De va rätt så skönt, blev en 8km lång promenix. MEn när jag kom hem hade jag super ont i bäcknet, de höll i sig hela dan och kvällen hade tillomed svårt att somna pga smärtan. Så trotts att vi inte har råd så boka jag in ett besök hos kiropraktorn idag. Kom hem för ett tag sen och nu gör de ännu ondare i bäcknet. Vilket kanske inte är så konstigt, för tydligen var jag helt sne och höger ben mycket kortare. Så han fick knäcka och dra i mig för att fixa till det. Sen pga foglossningen och graviditet så är jag vldigt överrörlig och måste stärka upp mina bålmuskler, så fick en övning att göra varje dag och ska tillbacka dit nästa vecka.

När jag bokade besöket försökte jag få hos tjejen jag var hos för 2,5år sen, men hon hade ingen tid idag. Så jag fick boka hos en annan istället. Vilket inte gör så mycket, men blev lite överaskad över att han var så snygg! Så när han sa att jag skulle klä av mig byxor och tröja tog det emot lite. Men jag är glad att ja iaf bytte mina menstrosor mot ett par vanliga svarta istället. För ni vet dom där trosorna som man har som är väldigt urtvättade, dålig passform, sånna man skiter i ifall det kommer lite blod på. de hade varit extremt jobigt om jag haft dom på mig. dock hade jag min gamla bh som inte riktigt passar längre och mina långa små bröst hoppar mer än gärna ut för att säga hej. ¨Så där ligger och sitter jag i alla möjliga konstiga ställningar i ett par okej svarta trosor en värdelös bh, magen som absolut inte är så smikrande när hela kroppen trycks ihop på underliga sätt och blir kramad på olika sätt av en snygg kiropraktor. Så eftermiddagen var väldigt intressant och det är tur att man kan ha lite självironi och skratta åt det, fick och små fnissade på vägen hem. Stackar kille som fick avsluta sin arbetsdag med att ta i mina svettluktande strumpor och stickiga ben! Hahahaa

En sak är då säker nästa vecka tar jag nog ett par rejäla boxertrosor och en sport bh som inget kan smyga sig ut ifrån och sen ett par rena strumpor.

Jag hoppas iaf att detta ska hjälpa och att jag bara kommer ihåg att göra övningen jag fick så att jag kan bli stark i kroppen.

hängbröst!

Igår var vi bjudna på överaskningsfest för Chrisse som fyller 30år idag. De var en mycket trevlig tillställning och både jag och Magnus tog det lugnt. De stora killarna har sovit hos farmor och farfar så jag fick en behövlig sovmorgon då Magnus tog Edrian vid 8 tiden. Så de har varit lugnt och skönt här hela förmiddagen, men vi väntar he vildarna snart så då blir allt som vanligt igen.

De senaste dagarna har jag känt mig ganska så låg, jag vet inte varför och de är rätt så jobbigt. Speciellt när jag mått så bra de senaste två veckorna och känt mig som en superkvina som klarar precis allt. Men antar att man inte kan må toppen precis hela tiden, jag hoppas att de vänder snart. Jag tro både in kropp och mitt huvud behöver de långa promenaderna som jag och jessica har haft tilsammans, hon har varit sjuk så de har inte blivit så mycket av det tyvärr.

Sen hjälper det inte humöret när man ser sig själv i spegeln å uptäcker att man ser ut som en 60 årig gammal tant. Ja vet man ska vara nöjd och älska sig själv, men det är svårt när man känner att kroppen inte matchar åldern och hur man känner sig. Visst jag kan leva med lite celoliter, att magen putar lite de går också bra, men något jag får ångest över är att brösten hänger som två tomma påsar ner över magen. De är inte rättvist att som 27 år att behöva se ut så, jag skulle kunna ta att dom var små eller olika stora, eller snea. MEn att de ska hänga så förbaskat mycket de är inte okej! Måste de verkligen va så att bara för att man fått tre bar så ska man behöva se 30 år äldre ut? Jag tycker att de borde va en biologisk lag att männen också får några kroppsliga defekter när dom skaffar barn. Att dom bara behöver få pungen tömd en gång och sen är allt frid och fröjd och blir snyggare för varje år om går, de är inte roligt. Dom borde få hängpung eller nått när dom får barn,ju fler barn dom får ju längre ner hamnar pungen, precis som de blir för oss med brösten. då kanske man kunde leva med att ha häng nassar! Jag tycker att alla kvinnor som vill få brösten fixade borde få det gratis av landstinget eller nått. Det är ju ändå vi som ser till att mänskligheten inte dör ut, det är vi som ser till att de finns någon framtid.

Att man själv ska behöva punga ut 40000kr för att känna att man mår bra i sin kropp det är skandal! De är ju inte så att ekonomin blir bättre ju fler barn man får, så de går lixom inte ihop. Kroppen blir värre för varje barn, ekonomin blir sämre ju fler barn man får. Knak eborde man börja med barnarbete så att dom som "orsakat" denna kroppslia förändring får betela för att fixa till allt sen.

Jag antar att jag bara får leva med mina häng bröst eftersom ja inte har 40000kr över i bakfickan!


såhär känner jag mig, fast utan unge som sugit sig fast!

så trött

Jag förstår inte vad det är med mig. känner mig helt färdig, som att johnblund är kontant och strör sömnpulver över mig. De känns som att jag går runt i en dimma av trötthet. Sen hjälper de ju inte att Edrian är på uruselt humör och inte sover några längre stunder på dagen. Men jag antar att det bara är att bita ihop och se glad ut, fast de tar emot lite. Jag kunde kanske ha hållit ut under dagen om ja vetat att jag får avlastning ikväll, men Magnus har match så de blir de inte mycket av. Vet inte om jag ska cykla iväg ner till vattnet i eftermiddag när han komme rhem och bara läsa en bok eller nåt...skita i middag och allt bara för att få vara lite ifred.

För att försöka få mig på lite bättre humör just nu kollar ja runt på nya sängar som jag skulle vilja ha. De är tillåtet att drömma lite ibland. En ny tapet skulle inte heller va helt fel i sovrumet.

De finns tre sängar som jag gillar skarpt.



 
 å tänk att ha en skog bakom sängen när man ska sova.
då kan man väl inte annat än att sova gott?!?!

ser fram emot.

Idag har jag känt mig trött och lite frusen jag hoppas vekligen inte att jag blir sjuk. För i helgen ska jag iväg på fest hos en kompis som fyller år. Ska bli riktigt roligt faktist, Magnus ska vara hemma med barnen.
Jag tycker de är så skönt att ha något att se fram eot i vardagen, då känns sånna här regniga dagar lite ljusare. I helgen är det festen, nästa helg ska jag på kryssning tillsaamns med Annelie för att fira min vän som fyller 30. Då får man verkligen ett avbrott i vardagen och bara ha kul och få vara bara vuxen inte mamma.
Sen det bästa av allt, eller de som jag behöver mäst är massage den 5 oktober. De ska bli så skönt och jag längtar verkligen. Inte nog med det de 200 första som bokade en behandling får en nattkräm värd över 800kr, så jag slängde mig på telefonen. Tror jag var den andra som ringde oc bokade, så krämen är min.

Magnus kommer hem sent ikväll, han har varit borta sen igår morse och jag har fått hålla ställningen här på fortet. Grabbarna börjar bli lite små förkylda så dom är inte de härligaste ungar att ha och göra med just nu. Så de blir några hämta andan och räkna till 10 under eftermiddagen och kvällen. Men har tur att Edrian är så snäl så att jag får de lugnt framför tvn sen.

Ne måste hinna lämna massa böcker på biblioteket och sen köpa lite mer garn innan jag hämtar killarna.

andrum

För några år sen när man var yngre då var jag helt inne på mörka möbler, de där fyrkantiga strikta möblerna. Nu känner jag inte att möblerna har hängt med på min personliga utväckling. Dom drar nästan ner mig och får mig att känna mig deppig. Jag behöver ljus just nu, inte just när jag ska somna då vill jag ha mörkt i rumet men möblerna och atmosfären behöver vara ljus. Resten av huset är lite kaotiskt det är aldrig en lugn stund här och med alla grabbarna öveallt har jag ingenstans att bara hämta ny energi och bara vara.
Jag tror att jag behöver ett litet andningshål här hemma, nätt ställe dit jag kan fly om de blir för mycket tjaffs och bråk eller för mycket sport och grabbighet. Ett rum som jag kan känna att ett lugn kommer övermig när jag kliver in, där jag kan stänga av alla måsten och bara ladda batterierna.

Jag skulle vilja ha mer vitt i sovrumet, tavlor med vacka skogar fulla av liv, behagligt ljus, kanske en liten cd spelare som jag kan få lyssna på min favorit musik.
Men allt nytt kostar pengar och gör de nästan omöjligt att göra om ett het rum. Först tänkte jag att de kanske gick att slipa möblerna och bets vitt, men eftersom et bara är faner så går det inte. Sen tänkte jag kanske går det att måla det vitt, men tydligen skulle de inte sitta så bra. Så tänkt jag att om jag tämmer min brå och ställer i edrians rum, flyttar Magnus bredvid garderoberna. Sen sätter man upp vitt tyg i taket som gömmer de där mörka möblerna. sen tar man bort sängstomen och sätter ben på sängen istället och byter ut sängborden mot några vita. Köper några vackra sänglampor och lite vackra tavlor.

Men magnus va inte så exalterad av en iden och hann stoppa mig innan jag for iväg till Ikea för att inhandla tyg.
Men jag antar att mitt andrum får vänta ett tag säker nått år innan vi har råd. Men så är det alltid, man själv kommer i sista rumet och de är väl bara att vänja sig vid det.




vilka kläder?

Okej trotts att kamean pajade så hann jag ta några bilder på olika utstyrslar inför den koman kryssningen jag ska på. Det är en vän som fyller 30år och ska ha sitt kalas på båten. När man kommer iväg sådär sällan å vill man gärna känna sig lite extra snygg så utnyttja tilfället att verkligen klä upp sig.  Men jag tycker det är svårt att veta vart man drar gränsen med att klä upp sig bra och med att gå över gränsen som alla tanterna som tror dom är 20 och går runt i magtröja, fyra tuttar och skinnkjol. Å visst båtarna e lite halv dräggiga och sliskiga, men man är ju ndå bara med sällskapet man åker med resten kan man skita i.

Så här kommer några alternativ. bilderna är inte så bra, vissa suddiga och jag själv tycker att jag ser ut som en stoppad korv på de flästa bilderna, speciellt bakifrån. Men fråan är då är det bara jag som kolar med mitt nedvärderande kritiska öga eller har jag rätt och att man är en idiot om man lämnar huset i någon av dessa kläder? Så var brutalt ärliga ni behöver inte vara elaka, bara ärliga. Jag är inte 19 längre och kan bära upp vad som hellst!

 
dena klänning är i sammt, tyllet på armarna är svartprickigt och i ryggen knyter man ett sidenband. Den sitter kanske inte så jätte bra. men är fin. kanske passar de lila skorna som jag har til den andra svarta kläningen.

 
denna är en fin färg men sitter som ett korvkinn och är muskort. så vet inte om jag skulle vga ha den eller om fullgubbarna tror att jag jobbar extra på båten!


denna är fin lite mer ovågad kanske lite mer vuxen om man bortser från rosetten.


Denna är fin men sår att hitta bra underkläder till. jag har en freebra som jag haft förut..men med mina hängiga nassar så hjälper inte den särkilt mycket tyvärr.


synd att första bilden är så suddig, men linnet är jätte fint, speciellt i ryggen.

Eller ska man kanske ha ett par jeans nått line och höga skor?
Pust suck och stön..att de här med kläder kan vara så svårt? å jag antar att de inte blir lättare med åldern? eftesom man gillar säkert samma saker som när man var 20, men man kanske inte bör sätta på sig det vid 40? Då ser man väl ut som de där desperata tanterna på kvartets puben!

kräftskiva

Oj oj va tiden går fort och de är lätt att glömma bort att blogga. Nu har just jag inte glömt utan jar har helt änkelt struntat i det. Eftersom den nya datorn fick smaka på vädretskrafter så har jag bara min gamla dator som e sjukt dålig att skriva på. Men eftersom jag nu lämnat in den nya på lagning så får jag bita i det beska äpplet och använa denna ändå.
Det har varit helg och de betydde den årliga kräftskivan, jag städade och fixa hela lördagen och runt 19 tiden kom våra gäster. Det blev en trevlig kväll mycket mer städat än förra året men kan bero på lite andra profiler i trädgården. De var dock lite trist att många gick hem så tidigt, men de blir väl så ibland.
I söndags hädnde det inte så mycket, vi var alla trötta och tog det lugnt.

Igår på dagen var jag och Jessica i kista, jag har lite svårt för att gå där speciellt under lunch tid. Så otroligt mycket folk och ljudnivån är grymt jobbig.

Idag har varit en rätt bra dag..eller den började bra. Mös med alla tre kilarna i sängen. Gick upp och fixade och donade lite. Drog iväg till barkarby för att lämna in datorn sen hem en sväng, se iväg igen till vällingby för ett läkarbesök. sen när jag kom hem hade jag tänkt att ta lite bilder på olika kläde för att få hjälp här med vad jag ska ha på mig på kryssningen nästa helg. Mitt under min lilla fotostund så går kameran sönder! jag blir så trött på elektronik. Först går datorn och skrivaren sönder av blixten och nu min kamera! sånt kan verkligen förstöra en dag. Men jag försöker vara stark och inte låta det påverka mig!!!

     

fotovägg

I stan var det ovanligt mycket folk idag, eller så är det jag som bara är ovan att se så många människor samtidigt nu för tiden. De är lite jobbigt att pulsa fram med en barnvagn och komma åt de sakerna som man vill titta på folk tar noll hänsyn när man kommer med vagnen. De är snarare så att dom kolar snätt och suckar, har dom glömt hur de var att ha barn själva, å till alla ungdomar, ni kommer få tillbax när ni få barn! Man kanske borde göra som Camila sa när vi var i stan sist, att sätta blinkers på barnvagnen så folk vet vart man ska. Dock tror jag inte dom skulle bry sig ett skvatt vi med barnvagn är lika irriterande för folk utan barnvagn som gammlingar i mataffärer är för alla andra i samhället.
Det var iag en trevlig dag i stan de var roligt at träffa Rebecca som var här för att springa tjejmilen. Vi tog en snabb fika på åhlens, sen drog jag och mallan hem. Jag hämtade barnen lite innan 4 och alla barnen på gården var ute och lekte när vi kom hem, förutom Emilio som stannade inne och hjälpte mig.
Vi har nu fått upp korten på alla barnen de blev helt okej, dock stör jag mig väldigt mcket på att de inte är samma färgton på bilderna. Men blir lätt så när man framkallat dom på olika ställen och olika tidpunkt. Men de är kul att kunna se hur dom såg ut i exakt samma ålder. Sen hann jag städa lite här hemma också eller snarare plockat lite, å jag går å beundrar mina fina nya gardiner. Är riktigt nöjd med hur resultatet blev, jag sydde ihopp mina två panelgardiner och gjorde en gardin kappa av den.

Som jag skrev förut så har vi kräftskiva här imorn, måste föröska fixa ordning på baksidan under dagen. de är rätt många som kommer och är lite osäker om vi får plats tror vi ska långa lite mindre bord från ett ställe. Då kanske man kan klämma in fler folk. Men de ska bli riktigt mysigt faktist, speciellt med tanke på att vädret ska vara bra också.

Ne nu ska jag se lite film sen kommer min älskling hem från Berlin.


Emilio-----ENzo-----Edrian

hur kan han inte hinna?!?!

Jag la mig i tid igår men hade svårt att somna tycker de är lite läskigt att sova i huset utan min store starke karl. Man hör massa konstiga ljud inifrån och utifrån, börjar tänka på en massa läskiga saker. Men tillslut somnade jag iaf men dock lagon tills Edrian vaknade och var hungrig. Så de käns som att sömnen inte var den bästa de hjälpte ju inte med att Edrian vaknade kl 6.30 och skrek så att Enzo vaknade och ville gå upp. Så de var bara att kliva upp och se glad ut.
De är en sak som jag har så otroligt svårt att förstå barnen brukar vakna runt sju varje morgon och de brukar vara Magnus som tar dom då och sen kör dom till dagis. Han är nästan alltid sen till dagis kommer dit ungefär 9.10-9.20. Han har alltå flea timmar på dig att göra sig själv klar oh barnen sen ibland har han lite jobb på datorn innan också men de brukar gå fort, ändå är han sen.
Medan jag trotts att jag hade tre arn att ta hand om idag kom dit 5min tidigt och vi gick till dagis istället för att åka bil. Plus att jag har duschat och tvättat håret, badat Edrian och klippt hans naglar, jag har fönat mitt hår och valt ut mina kläder för dagen vilket brukar ta en stund. Alla barnen inklusive mig har ätit frukost och även lite frukt. Så jag kan inte förstå hr jag kan hinna göra allt det och komma i tid medan Magnus har två barn och sig själv att fixa ordning och en bil att åka med men ändå komma försent.

Aja skit samma jag är väl helt änkelt lite mer effektiv kanske, nu ska jag bara mata Edrian sen ska vi bege oss mot stan för att möta Mallan sen Rebecca. Ska bli härligt att se dom. När jag hämtat barnen ska vi handla lite sen hem laga midag och jag hoppas jag hiner städa lite här hemma. Så det inte blir så mycket imorgon, ska nämligen ha kräftskiva där och de blir fullt hus. Just nu är det 16 vuxna och 7 barn anmälda :D

Blixten slog ner i vårat hus!

Som jag skrev tidigare började det regna precis när jag städat klar. Jag vill rätta mig själv genom att säga att ordet regn var helt fel ord för att beskriva det som kom. Det vräkte ner en blandning av vatten och hagel, vattnet kom så hård att de gick igenom markisen. Under detta väderfenomen så började det åska och blixtra riktigt mycket. Edrian vaknade så var tvungen att lugna ner han, när jag står och vychar honom i hallen ser jag hur det blixtrar till och smäller från spelrumet. Jag blev skit rädd att de börjat brinna eller nått, så jag sprang runt och drog ut alla kontakter efter att jag kontrollerat om de börjat ryka någonstans. Blixten hade garanterat slagit ner i huset och fått något att smälla till här hemma men frågan var bara vad för nått. När vädret lugnat ner sig lite så satte jag i alla kontakter igen och märkte att datorn inte fungerade. När man försöker sätta på den så brummar den till och sen är tyst och sen brummar den till igen så håller den på sådär. Så de blir till att ringa trygg hansa imorn och skadeanmäla. Magnus blev inte glad när jag rapporterade detta han började skälla på mig för att jag har på datorn så mycket. Men va ska man göra hela dagarna när man är hemma? plus att jag hade ju städat och donat hela dagen och skulle sitta vid datorn lite. Så jag får hoppas den går att laga på nått sätt.

Iaf efter utskällning och höst oväder så drog jag tidigare till dagis för att dra med ala tre kidsen till Ikea. Barnen fick leka lite i leklandet medan jag köpte två orkideer lite ljus och en ny nattlampa till barnen. Sen blev det lite middag, alltid härligt med billig mat ute och barnen var nöjda. Sen begav vi oss hem de blev rätt sent och de blev bums i säng för barnen. När dom somnat så fick jag en vission att göra om mina köcksgardiner jag hittade inget fint nytt tyg på ikea så man tager vad man haver.

Nu ska jag fixa ordning alla vällingflaskor och vattenkockare. Måste föröska somna tidigt idag eftersom det inte blev någon sömn på dagen. Imorn ska jag lämna barnen på daigs sen ska ag till stan för en fika med skåne rebecca och Malin de blir mycket mysigt.

cool dörrmatta!

Inatt var Edrian inge rolig att ha att göra med, han sov inte så hårt och vaknade ovanligt många gånger för att äta. Sen va han pigg vid 8 och ville upp, så de var bara att ignorera tröttheten och dra på sig mjukis kläderna. Men fy så trött jag var, kändes som att allt jag gjorde gick i slowmotion. Jag hade tänkt att försöka sova lite under dagen när han sov, men jag började städa och kunde inte sluta sen. Så jag får väl skylla mig själv ikväll när jag är helt död.

Men ack så driftig jag varit, jag började med att laga en persienn som hade gått sönder. När man såtr där vid alla fönder så råkar man ju se hur skitiga dom är, så tvättade alla fönster här nere (7 fönster och en altandörr). Så nu kan man se ut igen och njuta av naturen. Efter det så började jag plocka lite på framsidan, fixa ordning barnens alla leksaker som är ute och andra grejer som magnus lämnat där. Sen så fyllde jag i texten på våran dörrmatta som jag har gjort, den hade nötts bort av alla små söta barnfötter som springer där hela tiden.
Å nu öser regnet ner så jag valde absolut en bra tidpunkt för att fixa ordning ute.

Nu ska jag nog sätta i en tvätt med Magnus kläder som har legat ute och samlat på sig tvestjärtar och annat läbbigt. Sen hade jag en tanke att jag skulle hämta barnen tidigare och dra med dom till Ikea. Men nu vet jag inte vädret är så pissigt, så kanske om det slutar regna.

De är konstigt att man kan bli stolt över sig själv bara för att man städar lite, men ja blir det. Kankse är det för att jag avskyr att städa och allt sånt, och då vet jag att jag verkligen ansträngt mig när jag väl gör det.



RSS 2.0