Du pissar på det!

Hoho, hallååå, va sjutton tror du igentligen?!?! Att det ska räcka med att man sitter en kväll och pratar lite, lägger sig samtidigt och sen ska allt vara bra? Att några pussar och kramar ska lappa ihop allt och att jag förlåtit dig? Du beter dig som att allt är precis som vanligt. Tänk om du bara kunde se en gnutta av den ilska, besvikelse, sårade person som gömmer sig under allt kött och blod. Vad ska jag göra för att få dig att förstå hur pass lågt jag tycker du sjunkigt i mina ögonon än en gång, ska jag sparka ut dig några veckor? Ska jag ta barnen och dra iväg någon stans? Ska jag ställa mig och skrika på dig och slänga allt du äger genom fönstret? Eller ska jag ta ett trubbigt föremål och sticka massa hål i din mage, så att du får känna den smärta jag har inom mig just nu. en smärta som avspeglas i ett krossat förtroende, en förstörd självkänsla, ett äktenskap som du gång på gång pissar på och visar lika mycket respekt som en rasist visar en neger medan han står och bankar hans huvud i assfalten.

Det gör ont på ett så konstigt sätt, de går inte att få bort det, man vill bara ställa sig rakt upp och skrika, men vill slå sönder saker, man vill ta kännslorna och kasta dom i ditt fejs. Men det ända jag orkade göra var att däcka i sängen några timmar. Utmattad av att tänka, knänna så otroligt mycket samtidigt som livet måste gå vidare tills man vet hur problemen ska lösas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0