"hej vill du leka?"

"Pling plong... -Hej vill du komma ut och leka?
                     - Ja de kan jag väl.
                     - Vad heter du? "
 
Så lätt var det när man var liten, vipps så hade man ännu en ny kompis, man bara gick och ringde på. eller om man var i lekparken så börja man snacka med någon och så var man bästa vänner typ. det märker jag på mina barn nu, vart vi än går så skaffar dom sig nya vänner, om dom varit lite större och använt tex facebook så slår jag vad om att dom direkt skulle adda den nya kompisen och se till att börja ses.
 
När blev det fel igentligen? när slutade man va den där bekymmerslösa och vännsökande personen? Helt plötsligt så blev det jätte jobbigt att bara börja prata med någon främling man tyckte såg trevlig ut. Skulle jag gå fram till nån på stan " tjena, jag heter Iluna har du lust att ta en fika" så skulle dom nog ringa polisen.Att det ska vara så frutansvärt svårt nuförtiden att få nya vänner! Man blir vuxen och då är det meningen att man ska ha ett tiotal bra vänner från barndommen/ungdommen som hänger kvar. Men det är väl inte så vanligt,eller? Jag har några enska vänner från när jag var liten, vi ses inte så ofta men dom finns där. sen har man några till få nära vänner som man av ren tur hittat på vägen i livet och håller fast vid hårt som attan.
 
det är inte så att jag är missnöjd med mina finaste som jag har i livet, det är bara det att jag vill ha ett sånt liv där man är en stor umgeängeskretts, som ordnar stora fester, reser runt tillsammans. Man har ett tryggt nära nätvärk om något tragiskt skulle hända. Jag vill va som  dom gamal tanterna man stött på som fortfarande träffar sina nära vänner en gång i månaden för en god bit mat och massa skvaller.
 
jag vill ha ett rikt umgängeliv och det kom jag på när jag började jobba på förlossningen. Det är en avdelning som består till 97% av kvinnor och många i min ålder. Jag hade tur och kom in fort i gruppen och kände direkt att de här gänget kommer jag trivas med. Med tiden som jag blev mer och mer bekväm i gruppen och kom några närmare så upptäckte jag att det är detta som jag saknat. Kunna sitta ett gäng tjejer och bara snakca och skratta och ha jäkligt kul.  att öppna upp sig och dela med sig av sina livshistorier och utforska nya människor som man trivs med. Att se om det är vänner som kommer att hålla sig kvar och som man även kommer att träffa utanför jobbet. Att känna att om man ska ha en fest så är det mer än sina tre närmste vänner som man bjuder och som gärna skulle komma.
 
Jag tror att som vuxen så är den största schansen att få nya vänner är genom ett nytt arbete, då blir man tvungen att ta kontakt och öppna upp sig för att komma in i gruppen och fungera som ett team. Sen rätt var det är så står man där med massa nya goda vänner. Även om jag inte blev långvarig på förlossningen så är jag så glad över de vänner jag fått där och jag hoppas att det blir likadant på nya jobbet. Att man känner att dom här personerna skulle jag lätt kunna umgås med på fritiden oxå.
 
Jag är nog mer social än vad jag insätt och trivs med många vänner, samtidigt som jag älskar att sita med min bästaste och komunisera tyst under en filt i en mjuk soffa.
 
Jag är så tacksam för alla mina nya och gammla vänner! Puss på er!
 

Kommentarer
Postat av: Jessica

<3

2013-07-30 @ 23:56:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0