Dålig start blev något underbart givande.

Efter den tuffa starten på dagen å en fruktansvärd trötthet så hade jag bestämt mig för att inte dansa på öppet hus på ssd. Jag hade verkligen sett fram emot att få pröva argentinsk tango. Men det jag såg fram emot mest var att få lära mig det med en speciell person, å när det nu inte blev så försvann min lust.  Så jag bänkade mg framför tvn med lite äppelpaj. Sen kom det där peppande medelandet från min älskade vän och jag kände i hela kroppen att varför ska jag låta min deppighet få styra över min vardag och det jag älskar mest. 
Så på med lite deo, smink och packa skorna. Sen rusa jag till tåget för att mötas av knökfulla lokaler med danssugna människor. Kan det blir bättre?!? Jag gick äntligen pröva den efterlängtade tangon och det var så roligt! Helt klart min dans och jag skulle så gärna vilja börja. Men den kommer bara vara veckokurser och eftersom jag har barnen varannan vecka så går det inte :( plus att det kostar massor. 

Jag fick iaf dansa lite, krama på min fina vän. Väl nere i blåa linjen möttes jag av underbar musik av en råcool man. Å två min innan min tunnelbana skulle åka messae Josse och säger att hon snart är i stan å vill hänga. 
Varför inte! Jag åker upp åvan jord igen och sen går vi till ett mysigt tapas ställe å väl där träffar vi upp två från dansen. 
Kvällen blev helt perfekt, mycket skratt och djupa samtal. Jag dansar hem vid midnatt och dundrar i säng eftersom det blir en tidig morgon då jag ska vara barnvakt. 

Tänk att en dag som börjar så dåligt kan sluta så bra om man bara bestämmer sig för att ge ångesten en käftsmäll å skynda sig ut innan den slår tillbax! 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0