Läkarna tar inte sitt ansvar!

Igår var en bra dag, jag mådde hyffsat bra. Var hos min läkare för att prata om min medecinering med tanke på mitt sammanbrott förra veckan. Vi bestämde att öka min dos på medecinen. På kvällen blev det bachata och salsa, vilket var helt underbart. Det är verkligen ren och skär passion när dansskorna sätts på och jag får röra mig till musiken, bara bli runtkastad på salsagolvet och föröska hänga med så gott det går. Å när jag inte fattar partnerns förning och vi står intrasslade med både armar och ben och bara skrattar, heeelt underbart!
 
Jag kom hem runt midnatt och då är man så uppe i varv att det är omöjligt att somna, så kolla på tv och åt lite. Tog den högre dosen av medecin och sen gick och la mig. Väl i sängen började medecinen ge mig yrsel, pirrningar i benen, muntorrhet och snuva. Så jag kunde inte somna på flera timmar, och jag vaknade runt 11 med ångest och riktig deppighet. Jag har redan fällt massa tårar för både det ena och det andra. Det som är så ironiskt med detta är att det är medecinens fel. När man ska ställa in en medecin så har man massa biverkningar som är desamm som de ursprungliga symtomen som sjukdomen fast mycket värre. Visst detta varar inte för alltid men ca två veckor, under den tiden mår man så pissigt och till och med läkaren säger, ja du kan få självmordstankar och det är viktigt att du inte tar ditt liv då. Nehe menar ni det?!?!
 Detta är biverkningarna :

 

Mycket vanliga (kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare):

  • yrsel (kan leda till fall), huvudvärk, muntorrhet

  • sömnighet (kan försvinna med tiden när du tar Quetiapin Krka) (kan leda till fall).

  • utsättningssymtom (symtom som inträffar när du slutar att ta Quetiapin Krka) som omfattar svårighet att somna (sömnlöshet), sjukdomskänsla (illamående), huvudvärk, diarré, kräkningar, yrsel och irritabilitet. Det är lämpligt att man slutar gradvis med läkemedlet under en period på minst 1–2 veckor.

  • viktökning

  • minskade nivåer av hemoglobinmängden eller ökade nivåer av vissa blodfetter (triglycerider och totalkolesterol).


Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 till 10 användare):

  • snabb hjärtrytm

  • onormala hjärtslag, känsla av att hjärtat bultar, rusar eller hoppar över hjärtslag

  • nästäppa, förstoppning, orolig mage (matsmältningsproblem)

  • kraftlöshet, svimning (kan leda till fall)

  • svullnad i armar eller ben

  • blodtrycksfall då du reser dig upp. Det kan få dig att känna dig yr eller svimma (kan leda till fall)

  • ökad blodsockerhalt, ökade leverenzymnivåer, ökning av blodnivåerna av etthormon som kallas prolaktin eller ändringar av sköldkörtelhormoner

  • dimsyn

  • onormala muskelrörelser, t ex svårt att påbörja rörelser, skakningar, en känsla av rastlöshet eller muskelstelhet utan smärta

  • konstiga drömmar och mardrömmar

  • ökad aptit

  • känsla av irritation

  • störningar i tal och språk

  • självmordstankar och försämring av din depression

  • andfåddhet

  • kräkningar (främst hos äldre)

  • feber

    Som sagt det är lite ironiskt att man måste bli så mycket sämre innan man kan få må bra, jag förstår om många inte ens klarar av att börja med en ny medecin för att livsgnistan försvinner. Även om det bara är för några veckor. Jag tycker att om läkare vill sätta in så starka preparat borde det göras under mer kontrollerande former än det görs idag. Man borde få åka iväg på någon invänjngs kllinik där man har nära kontakt med läkare och personal som alltid finns där. 

    Men istället för att ta sitt ansvar när dom ger människor med svåra psykiska sjukdommar medecin så har dom inställningen: ja men du, vi prövar den här medecinen om den inte funkar så sätter vi bara ut den och prövar den här andra, å den kan du blanda med den här medecinen och om inte de fungarar så finns det två till att pröva. 

    Det är inte rimligt att en person som är så pass sjuk att den behöver läkemedel för att kunna ta sig upp till ytan ska vara som en labbråtta när det gäller att hitta preparat för att få personen frisk. för vid varje ny form av läkemedel så har man biverkningar när man börjar, och sen utsättnings symtom när man slutar och prövar man då flera olika medeciner tänk då hur länge man måste må sämre än sitt ursprungliga sjukdomstillstånd. 

    Helt galet!!!!

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0